| Publicerad 1949 | Lämna synpunkter |
OBLIGATORISK ob1ligatω4risk, adj.; adv. -T.
1) jur. om avtal l. rättighet l. rättsförhållande o. d.: som innebär resp. följer av ett obligationsförhållande; som medför en förpliktelse resp. utgör en fordran. Schrevelius CivR 1: 182 (1844). Björling CivR 158 (1908). Fordringsrätterna eller de obligatoriska rättigheterna. Därs. 212.
2) ovillkorligt föreskriven; som man måste underkasta sig; icke frivillig l. valfri; tvångs-. (Folk-)skolstadgans föreskrift om obligatorisk skolgång. BetDöfstUnd. 1878, s. 22. Obligatorisk skiljedom. BtRiksdP 1912, XIII. 5: nr 13, s. 2. (I New York) blevo vattenklosetter obligatoriska i nya hus 1901. Wirgin Häls. 2: 172 (1931).
Spalt O 104 band 18, 1949