Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÖDTORFTELIG l. NÖDTORFTLIG, adj. -are (superl. -est Carl IX Cat. A 1 a (1604); -st OxBr. 12: 106 (1644)). adv., se NÖDTORFTELIGEN.
Ordformer
(äv. nödh-, -torfft(t)-. -elig(h) 1540—1864. -lig(h) 1548—1612. — n. sg. -ligit 1571. -ligt 1540)
Etymologi
[fsv. nödhthorfteliker (KyrkohÅ 1922, s. 325); jfr fd. nøthørftelig, nødhurtelig (ä. d. nødtør(f)telig); sannol. av ett mnt. nōttroftlik, nōttroftichlik (jfr mnt. nōttroftliken, nōttroftichliken, adv.), motsv. mnl. nootdorftelijc, fht. nōtdurfticlīh (ä. t. notdürftiglich); avledn. av NÖDTORFTIG]
(†) behövlig; nödvändig; äv.: nödtorftig (se d. o. 3 (b)). KyrkohÅ 1931, s. 213 (1540). Wåre Christelige Troos nödhtorfteligeste Artikler. Carl IX Cat. A 1 a (1604). Omsider hade han .. lärt sig nödtorftelig navigation. Topelius Fält. 4: 470 (1864). —

 

Spalt N 1264 band 18, 1948

Webbansvarig