Publicerad 1948   Lämna synpunkter
NÖDIG 3dig2, förr äv. NÖDOG l. NÖDUG, adj. -are ((†) superl. nödgast VDAkt. 1668, nr 49 (: Nögdgast); nödigest Columbus Ordesk. 105 (1678); nödigst OxBr. 12: 332 (1617), Tiällmann Gr. 4 (1696)). adv. -A (†, BrölBesw. 333 (c. 1670)), -EN (†, RARP 9: 298 (1664; i bet. 2 a ζ)), -T (numera bl. tillf., G1R 2: 261 (1525) osv.).
Ordformer
(nödichtt (nödh-), n. 16251633. nödig (nödh-, -igh) 1521 osv. nödoct, adv. 1523. nödog(h) 15261561. nödug(h) 15251739)
Etymologi
[fsv. nöþogher (i bet. 1); motsv. d. nødig (fd. nøthug), isl. nauðigr, nauðugr, mnt. o. mnl. nodich (holl. noodig), fht. nōteg, nōtag (t. nötig), meng. ne(o)di (eng. needy); avledn. av NÖD. — Jfr NÖDGA]
1) (†) tvungen; nödtvungen; nödd o. tvungen; äv.: som endast med svårighet kan förmås till ngt, som endast ogärna l. motsträvigt gör ngt, motvillig, ovillig; särsk. ss. predikativt attribut, liktydigt med ett adv.: nödtvunget l. ogärna; jfr NÖD 7. (Jag) seer ganska nödigher at nogher swergis troo man .. skal lidha fördarff eller skadha. G1R 1: 32 (1521). Födhen Christi hiord .., ey nödoghe, vtan sielffuiliandes. 1Petr. 5: 2 (NT 1526). Gudh wil ingen nödughan tienare haffua. LPetri Luther Nattw. F 8 b (1558). Thet, som någon nöduger uthfäster til then, som har tvångsrätt, .. thet giäller och kan uthkräfias. Nehrman InlJurCiv. 159 (1729). Ihre (1769). — jfr FULL-NÖDIG. — särsk.
a) i uttr. nödig till (göra) ngt l. (till) att göra ngt, ovillig till l. obenägen till l. för ngt resp. att göra ngt. En doch hans nade (dvs. Gustav Vasa) var ther gandzska nödogh til (dvs. till att bli Sveriges konung). G1R 4: 202 (1527). Hwad han således befalte war ingen af the andre nödig at efterkomma. Svart G1 2 (1561). Rudbeckius KonReg. 369 (1618: till att). Ho undrar, skalden är til qwäda trög och nödig. Rydelius Vitt. 67 (1719). Björner Vols. 6 (1737).
b) i uttr. vara nödig av ngt, vara svår att förmå till (att ge) ngt. Han är nödig af sit samtycke i den saken. Pfeif DeHabitu 276 (1713).
c) om handling l. värksamhet o. d.: som utföres l. bedrives av tvång l. motvilligt, nödtvungen. (Paulus) wiste, at Gudh ingen nödig tienst wil haffua. LPetri Kyrkiost. 58 a (1566).
d) ss. adv.: av (nöd)tvång; (endast) nödtvunget; äv. allmännare: ogärna l. motvilligt. G1R 1: 50 (1523). (Jesus) moste .. wisserliga sådant lijdhande icke nödugt, vthan aff sin eghen goda wilia vndergå. LPetri 1Post. T 7 a (1555). Dhen nödigt arbetar, han äther och smala bethar. Grubb 823 (1665). (Pojken) ville nödigt lemna ifrån sig sin lilla flöjt, för att af oss betraktas. Lilljebjörn Minn. 9 (1874). särsk. i utvidgad anv.: (endast) med svårighet; trögt; äv.: knappt, knappast. OxBr. 12: 332 (1617). Insaltade, och röckte saker smeltas .. med möda (nödigt). Schroderus Comenius 438 (1639). Tiggare ha vi sett, Gudi nog; nödigt går här en dag förbi utan en eller flera. Topelius Planet. 1: 19 (1889).
2) [jfr motsv. anv. i mnt., holl. o. t.] som erfordras l. behöves (för ngt visst ändamål); erforderlig; behövlig; äv.: nödvändig (se d. o. 1); särsk. i uttr. nödig för, äv. till ngt (jfr a γ, δ), ss. beteckning för att ngt erfordras l. behöves för ngt visst ändamål; numera företrädesvis dels (i sht i skriftspr.) i attributiv ställning, oftast med mer l. mindre utpräglad tanke på ändamålet vartill ngt erfordras, dels (utom i a δζ i sht vard.) i predikativ ställning ss. bestämning till ett neutralt pron. o. d.; jfr NÖD 4, 5 b, 7. Ge nödiga anvisningar. Vidtaga nödiga åtgärder. Sakna de nödiga förutsättningarna (för ngt). De för förslagets realiserande nödiga pänningmedlen. Nödig kostnad, särsk. jur. om kostnad som innehavaren av ett föremål nedlagt på detta o. som varit nödvändig för dess bevarande l. begagnande; motsatt dels: nyttig kostnad, dels: överflödig kostnad. Nödig byggnad, nödigt (ut)hus (i sht jur.), byggnad resp. (ut)hus som anses nödvändig(t) för skötande av boställe l. arrenderat jordbruk. Är thet vthi andre Siukdomar aff nödhen (att icke öka den sjukes plågor), wisselighen så är thet och vthi Pestilentz tijdhen nödigt. Berchelt PestOrs. H 1 a (1589). NährePenningen .. (dvs.) Til dagligit vppehälle nödigh. Grubb 901 (1665). Lärjunge infinne sig .. snygg och anständigt klädd samt med nödiga läroböcker försedd. SFS 1878, nr 53, s. 15. (Korna) iddes knappt flytta sig mer än nödigt. Väring Frost. 164 (1926). Va ä de nödigt för l. till. Östergren (1933; vard.). (†) De Sineser hafwa en 80000 figurer (dvs. skrivtecken). 10000 äre nödigeste. Columbus Ordesk. 105 (1678). — jfr FÖR-, HÖG-, HÖGST-, O-NÖDIG. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) (ngt ålderdomligt) nödig utkomst, om förhållandet att ha l. kunna förskaffa sig de nödvändiga medlen för uppehället; (dräglig l. skälig) utkomst. PH 8: 83 (1765). DvSchulzenheim ÅmVetA 1806, s. 3.
β) (†) mer l. mindre nödigare, mer resp. mindre nödvändig. RARP 2: 70 (1634: mehr). Acrel Sår 65 (1745).
γ) (numera bl. tillf.) nödig för ngn, förr äv. ngn nödig (jfr δ, ε), behövlig l. nödvändig för ngn. Konungs dottren (bad) mig spöria hwad eder nu wore nödigast. Verelius Gothr. 264 (1664). Den vises råd är nödigt för de svaga. Nicander 2: 332 (1820).
δ) det är l. blir l. synes o. d. nödigt (att) göra ngt l. att ngn gör ngt o. d., äv. det är nödigt för ngn att göra ngt o. d., förr äv. ngn är nödigt göra ngt, det är l. blir osv. behövligt l. nödvändigt att göra ngt resp. att ngn gör ngt; numera företrädesvis i nekande l. frågande satser l. i villkorsbisatser. Synis och nödigt, at mått hålles bör med presters ordinering. RA I. 3: 84 (1593). Then som medh Prof-wäsende will omgå; honom är för all ting nödigt förstå, .. huad wicht, och wichters åthskilnad är. Stiernhielm Arch. C 3 b (1644). Det är icke längre nödigt att vederlägga (sådana) fördomar. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. II (1885). Ödun gaf till svar, att det ej var nödigt för honom att därom få besked. Bååth Grette 26 (1901).
ε) ngt är (ngn) nödigt (att) göra l. göras o. dyl. l. ngn är nödig att göra ngt, det är behövligt l. nödvändigt att göra ngt l. att ngn gör ngt osv.; numera bl. (i ålderdomligt spr.) i sådana uttr. som ngt är nödigt att veta l. observera o. d. RA I. 1: 588 (1549). At Riksens Flotta .. när den war som nödigast at utlöpa, blef af owäder arreterad. HC11H 3: 156 (1678). Gr. Frölich svarade att han .. funnit den (dvs. resolutionen) eij vara nödig att tryckas. Benzelstierna Cens. 37 (1738). Mitt Ryska namn är enligt Akademiens dop ”Alexander Christianowitsch”, hvilket är nödigt att observera. Castrén Res. 2: 132 (1845). jfr (†): Ingen skal wijas till prest, som antingen icke alt redo hafwer itt wist embete .. eller är nödigh att befordra till någon Capellans tienst. KOF II. 2: 187 (c. 1655); jfr 4.
ζ) (i skriftspr.) (be)finna l. anse l. (i utpräglat skriftspr.) pröva l. akta o. d., förr äv. erakta l. bekänna o. d. ngt (vara) nödigt l. (be)finna osv. nödigt (förr äv. nödigen) att göra ngt l. att ngn gör ngt o. d., finna l. anse osv. ngt vara behövligt l. nödvändigt resp. finna osv. det behövligt l. nödvändigt att göra ngt osv. RA I. 3: 88 (1593: bekänne). RARP 9: 298 (1664: nödigen). Altså hafwe Wij nödigt eracktadt .. hermed at stadga och förordna som följer. LandtmFörordn. 9 (1696). (Han) fann stränghet nödig bland et ohyfsadt folk. Eurén Kotzebue Cora 105 (1794). Han aktade till slut nödigt att näpsa trotset genom ett afskräckande exempel. Hjärne K12 27 (1902).
η) (†) göra ngt nödigt, framkalla behov av ngt; särsk. i uttr. ngt göres (ngn) nödigt o. d., ngt behöves resp. ngn behöver ngt. HC11H 9: 7 (1673). Läkedom ju vore öfverflödig / Om siukdom ej gjordt honom nödig. Nordenflycht (SVS) 3: 5 (1753, 1762). De 100 Rd. spec: som gjöras mig nödige. Leopold (SVS) II. 1: 183 (1784).
ϑ) (†) göra sig nödig att göra ngt, vara (överdrivet) beställsam l. beskäftig med att göra ngt; jfr NÖDVÄNDIG 1 f. Prioren (i jesuitkollegiet i Braunsberg) giorde sig mycket nödig, at vara inne hos Konungen, och tala om Religions-saker. Nordberg C12 1: 431 (1740).
ι) [jfr t. etw. nötig haben] (numera knappast br.) hava ngt nödigt (förr äv. nödig) l. hava nödigt (att) göra ngt, förr äv. hava ngn nödig, (oundgängligen) behöva ngt (resp. ngn) l. göra ngt. Alt det wi .. nödigt hafwe at föra krig med. HC11H 2: 26 (1664). Är .. så mycket förderfwat (i staden) at man wäl 50000 Rijkzdal(er) nödig har, dhet igen at uthbättra. RelCur. 131 (1682). Nu kom Herr Sectern just i Grefvens tid, ty nu ha vi honom rätt nödig. Stagnell Risbast. C 1 b (1755). Chenon Heywood 2—3: 79 (1773: hade nödigt göra). Egg har svärdet nödig, men äfven fäste. Tegnér (WB) 5: 16 (1825). Vi ha ej nödigt / Att först bli Judar, för att christna bli. Franzén Skald. 7: 46 (1840). Bonggren Förstl. 12 (1882).
b) (numera bl. tillf.) ss. adv. (jfr a ζ): erforderligt, skäligt; förr äv.: oundgängligen, nödvändigt (se NÖDVÄNDIG 1 h). Effter kyrckjoväsendet uthi Estland nödigt behöffver ett väl qvalificerad huffvud. RP 3: 132 (1633). Hwilka store egenskaper hos en Stridzman .. äro wäl att nödigt skattas. Porath Pal. 1: Föret. 2 (1693).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. vid nödigt tillfälle l. [jfr t. nötigenfalls] i nödigt fall, vid behov, i nödfall. Så att jag kunde straxt notificera Hr Archiatern saken, och begära dess handräckning, vid nödigt tillfälle. Linné Bref I. 3: 249 (1774). Jungberg (1873).
d) (†) övergående i bet.: som icke kan l. får försummas l. åsidosättas; viktig l. betydelsefull l. allvarlig. PPGothus Und. N 2 a (1590). At icke the bräckliga kraffter måge förfalla, trötna .. och försmächta, så halt stundom vpp aff nödige saker. Schroderus Comenius 939 (1639; t. texten: von ernstlichen Dingen). Effter som then Swenske Verszkonsten är swåra nödigh. Arvidi 4 (1651). Jag fick som nogast lof, att gå hem i dag på lördagen, efter jag har något nödigt att tala om. Almqvist Grimst. 10 (1839). — särsk. i uttr. för nödiga orsaker skull, av viktiga l. tvingande skäl. OxBr. 12: 586 (1628). Annerstedt UUH II. 2: 113 (cit. fr. 1661).
e) (†) övergående i bet.: framtvingad av omständigheterna, nödtvungen; jfr 1 c. Jag .. vil .. E. H:t med min schrifvelse besökia och bemöda, förhoppandes, E. H:t varder mig sådana nödig dristighet til godo hållandes. OxBr. 12: 170 (1615). Därs. 185 (1617).
3) (†) nödvändig (se d. o. 2); ofrånkomlig. Man måste Döö! Det är en nödigh Lagh. Brask DeLaSerre TankEwigh. 247 (1677). Som en nödig fölgd / Af hennes (dvs. naturens) ändlighet är hon af mörker hölgd. Gyllenborg Bält 199 (1785). Emedan jag icke inser, huru nödig sanning i våra omdömen skulle uppkomma af det falska i våra åskådningar. Leopold 4: 90 (c. 1820); jfr 2.
4) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat; jfr dock slutet) som är i behov av ngt; behövande; äv.: angelägen (se d. o. 2); särsk. i uttr. nödig om ngt, i behov av ngt, äv.: angelägen om ngt; jfr NÖD 5. RelCur. 45 (1682); jfr 2 a ε. At de mäst nödige .. hulpne blifva. PH 2: 1437 (1739). (Köparen skall), såsom nödig om malmen, .. stå under grufvebrytarens tvång. Bergv. 2: 324 (1745). Jag är icke nödig om att hon blandar mig in i sitt sladder. Nordforss (1805). Ingen sade sig (vid inbjudningen till middag) .. vara nödig, men hur det var, slank .. maten ner i gästerna. Väring Frost. 295 (1926). jfr: (Isl.) Tænadr, (sv.) Nödigt om hielp. Verelius 252 (1681). — särsk. (vard.): som behöver förrätta naturbehov, som känner trängningar. WoL 1652 (1889). Man skrattade (på torgfesten) åt hur tydligt .. (gycklarna) kunde visa så nödiga de var. Arnér Knekt 94 (1945).
Ssgr (till 2; i skriftspr.): NÖDIG-BEFUNNEN, p. adj. som befunnits nödig; jfr nödig 2 a ζ. Strinnholm Hist. 4: 201 (1852).
-BLIVEN, p. adj. som blivit erforderlig l. nödvändig. LdVBl. 1890, nr 132, s. 2.
-GÖRA, v. göra erforderlig l. nödvändig; nödvändiggöra (ngt); förr äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.: nödvändig. Nödig gjorde expenser ved Kongl. Kiöket. HovförtärSthm 1724, s. 810. Vallentin London 339 (1912).
Avledn.: NÖDELIG, adj.; adv. -a (G1R), -en (EkenäsDomb.). [jfr fsv. nödhelika, adv., svårt, ogärna, motsv. isl. nauðu(g)liga (jfr d. nødelig(t), ogärna); jfr äv. ä. d. nødeligh, nödvändig, isl. nauðu(g)ligr, svår] (†)
1) till 1: svår, besvärlig; jfr nödig 1 d slutet. HSH 1: 19 (1527).
2) till 2: (absolut) nödvändig (se d. o. 1). G1R 6: 232 (1529). EkenäsDomb. 1: 170 (1653). jfr hög-nödelig.
NÖDIGA, se nödga.
NÖDIGHET, r. l. f. [jfr t. nötigkeit (i bet. 2)]
1) (†) till 1: ovillighet. Nödigheet at vndfå gäster. Linc. (1640; under inhospitalitas).
2) [jfr motsv. anv. i t.] (numera föga br.) till 2: erforderlighet; behövlighet; nödvändighet (se d. o. 1); förr äv. i uttr. nödigheten fordrar ngt o. d., ss. beteckning för att ngt är (absolut) nödvändigt; jfr nödvändighet 1 b. CivInstr. 37 (1618). Dher nödigheeten och rijkzens tarf och olägenheet sådant fordrar. Stiernman Riksd. 1285 (1657). LoW (1911). jfr (†): Hvad är det för nödighet, hvad tjenar det till? Dalin (1853; angivet ss. vard., mindre br.). särsk. (†)
a) (oundgängligt) behov; särsk. dels i uttr. av nödighet, på grund av att ngt oundgängligen behöves, av värkligt behov, dels i uttr. över nödighet, utöver vad som är nödvändigt; jfr nödvändighet 1 e. Cederlöf FinlPrästEkon. 201 (cit. fr. 1628). RARP 10: 70 (1668: öfver nödighet). Salberg Gr. 61 (1696: af nödighet).
b) konkretare, om omständighet l. sakförhållande o. d. som nödsakar ngn till ngt l. gör ngt nödvändigt; äv. om ngt som icke kan försummas l. åsidosättas: viktig sak, (viktig) angelägenhet; jfr nödvändighet 2 a, b. Schroderus Liv. 884 (1626). At Allmogen .. kunde beqwemligen komma tilsammans, om sine Nödigheeter til at rådslå. Brask Pufendorf Hist. 3 (1680). LejonkDr. 76 (1689).
c) konkret: behövlig l. oumbärlig sak; i pl. äv.: förnödenheter l. nödvändig utrustning o. d.; jfr nödvändighet 2 c. HusgKamRSthm 1651—53 Kassa, s. 119. Materialier eller andre nödigheter, som til Fästnings-Desseinernes fullbordan .. förordnade äre. Arbin PVetA 1773, s. 81 (1666). Man förseer .. (de resande) med allahanda Nödigheter, som de bruka kunna i fall dem på Resan något tilstöta måtte. Hoorn Jordg. 1: Fört. 2 (1697). Gedner Linné En fråga 3 (1753).
3) (vard.) till 4 slutet: förhållandet att behöva förrätta naturbehov l. att känna trängningar.

 

Spalt N 1255 band 18, 1948

Webbansvarig