Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYZEELÄNDARE ny3~selän2dare, äv. nyse3~län2dare, äv. NYAZEELÄNDARE ny1ase3~län2dare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(ny- 1795 osv. nya- 17971924. -se(e)- 17971899. -zee- 1795 osv.)
Etymologi
[till NYA ZEELAND, namn på en ögrupp sydost om Australien; jfr t. neuseeländer]
manlig individ tillhörande befolkningen på Nya Zeeland (dels om person tillhörande urbefolkningen, maorierna, dels om person tillhörande ngt av de invandrade folken); i pl. äv. utan avseende på kön. SurvilleUpptResSöderh. 84 (1795). Nyzeeländarne äro nu åkerbrukare. De ega, liksom alla Polynesier, mycken bildnings-skicklighet. Sundevall ÅrsbVetA 1843—44, s. 81. Siwertz Lat. 55 (1924). — särsk. (†) bildl.: ”vilde”. Karlarne äro Barbarer och Irokeser och Nyaseeländare och jag hatar hela könet. Altén Misst. 35 (1797).

 

Spalt N 913 band 18, 1947

Webbansvarig