Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NYTTA nyt3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (numera blott i bet. 5) -or ((†) -ar OPetri MenFall K 7 a (1526); -er Svart Ähr. 75 (1560), HB 2: 110 (1576)); förr äv. NYTT, sbst.2, f. (?).
Ordformer
(nytt 15681619. nyt- 16201634 (: nytsamligen). nytt- 1522 osv. nött- 15931694)
Etymologi
[fsv. nyt, f., nytta, f., nytte, n.; jfr fd. nyttæ, nyt (d. nytte), nor. nytte, n., isl. nyt, f., mnt. nut, nutte, fht. nuzzi (t. nutzen), feng. nytt; av ett germ. nutiō- resp. nutia- (eg. substantiverat adj.). I formen nytta är ordet möjl. påvärkat av mnt. nutte (jfr APhS 4: 83 (1929)). — Jfr NJUTA, NYTER, NYTTJA, sbst. o. v., NYTTIG]
1) gagn; fördel, förmån (se d. o. 5); bästa (se BÄTTRE 3 i α); numera bl. i sg.; i ä. tid ofta i förb. med liktydigt ord; särsk. i sådana uttr. som (vara l. komma o. d.) till (stor, liten, ingen) nytta (förr äv. nytto) (för ngn), till (förr äv. med) ngns nytta l. ngn till nytta; äv. i uttr. vara av nytta, vara till nytta. Ha, få, dra nytta av ngt. Göra nytta (jfr 3), om sak: göra gagn, gagna, vara nyttig. Medicinen gör ingen nytta. G1R 1: 34 (1522). Monge äre wener så lenge the kunna ther nytto aff haffua. Syr. 6: 8 (öv. 1536). Laghen är .. giffuin .. för rett skuld, then menigha man til nytto och gagn. OPetri 4: 302 (c. 1540). Hwadh nytto haffuer Döpelsen medh sigh? Cat. 1567, s. B 8 b. Herr Norrman .. som det stællet med ungdomsens goda nytta förmodeligen kunde beklæda. Schück VittA 2: 96 (i handl. fr. 1682). På thet flere Riksens Inbyggare må först och främst ha sin näring och förtienst dervid (dvs. gm produktionen), och sedan hela Rijket igemeen större inkomst däraf, och således ha tvenne nyttor för en. Polhem Bet. 1: 33 (1721). Mihlstolpar .. som til almän nytto .. upsatte äro. MB 21: 9 (Lag 1734). (De) som försvara nyttan af Drakoniskt stränga lagar. Oscar I Straff 7 (1840). — jfr ALLMÄN-NYTTA. — särsk.
a) i den allittererande förb. nytta och nöje o. d.; stundom med mer l. mindre klar anslutning till 3. Förena nytta och nöje [efter lat.: omne tulit punctum, qui miscuit utile dulci (Horatius)]. HC11H 2: 78 (1680). Jag skilgs ogierna ifrån en ort, ther jag uti min första ungdom med nytta och nöje frambrackt min tid. Höpken 1: 211 (1764); jfr 3. Då du läser något för din egen räkning, vare sig för nytta eller nöje. Schück o. Lundahl Lb. 1: 35 (1901).
b) (†) i uttr. (den) allmän(na) nytta(n), allmänt väl, det allmänna bästa (jfr ALLMÄN IV e), samhällets väl. Ekblad 317 (1764). (Han) gläder .. sig at hafva framburit sin skärf åt den allmänna nyttan. LBÄ 16—17: 185 (1798). Att alla dessa egna nyttor tillhopa skulle sammanfuska en allmän nytta, för eget bestånds skull, det blef det högsta målet (för moralens strävan). Geijer I. 5: 101 (1811).
c) (†) i uttr. göra sig ngt till nytta l. göra sig nytta (l. nytto) av ngt, dra nytta av ngt. Ehrenadler Tel. 693 (1723). De borde giöra sig nytto af Fiendens frucktan och svaghet. Mörk Ad. 2: 27 (1744). Jag (ville) göra mig hans frånvarelse til nytta. Riccoboni Catesby 65 (1761). Murberg FörslSAOB (1793).
d) (numera bl. vard.) i uttr. ha sin nytta (med sig) o. d., förr äv. ha nytta, med saksubj.: medföra gagn, vara till nytta, vara nyttig. Hwadh som giörs wedh Morgonstunden eller wedh nöchtert modh, .. dhet haar nytta medh sigh. Grubb 532 (1665). Det kan äfven hafva sin nytta, i fall Regeringen .. kunde (osv.). Oelreich 837 (1756). Att .. (märgeln) skulle hafva större nytta vid jordblanningar, än annan jord. Barchæus LandthHall. 23 (1773). Lefve förståndet! det har sin nytta både i den nya och gamla verlden. Eurén Kotzebue Cora 10 (1794).
e) (†) i uttr. med (stor) nytta, till gagn l. båtnad; med vinst l. utbyte, med fördel, fördelaktigt. Rothovius 1Pred. C 3 b (1623: stoor). At man den .. (i ett visst gruvhål) befintel(iga) Malmen intet med nytta kunnat utbringa. HC11H 12: 39 (1697). Tron .. lärer at rätt och med nytta bedja. Borg Luther 2: 452 (1753).
f) (numera ngt vard.) i uttr. utan (någon) nytta (förr äv. nytto), till ingen nytta; utan (avsett) resultat. (De ogudaktigas) arbete är fåfengt, och hwadh the göra, är vthan nytto. Vish. 3: 11 (Bib. 1541; öv. 1536: är til ingen nytto; Bib. 1917: till intet nyttiga). Alle förmaningar blefvo utan nytta. Murberg FörslSAOB (1793). Ja, det rinner mycket vatten utan nytta! Lundquist Gontscharow Obl. 180 (1887). Hvarför besvärar du dig utan någon nytta? Andersson Ratn. 24 (1892).
g) (†) pregnant: naturaförmån. (En del inhysesfolk som icke är bondens drängar) utan allenast moot een wiss afhandlat nytto och fördeel utlåfwa honom i Sädes- och Skördesanden hielpa. RARP 4: 632 (1651).
h) övergående i bet.: (nyttig) användning; numera bl. i uttr. komma o. d. till nytta (förr äv. nytto). Nu är mitt upsåt och ämne, at beskrijfva een geometrisk mätstaf med thess bruk och mångahanda nyttor. Stiernhielm Vitt. 182 (c. 1650). Wijnet thet giuter man igenom en Tratt vthi Flaskor och Faat, at alle Dråpar komma til nytta. Arvidi 4 (1651). Huru .. bortkastade ting .. kunde leda till nytta. Strindberg NRik. 61 (1882).
i) (†; se dock slutet) övergående i bet.: vinning, vinst; avkastning; ränta; äv. bildl. Rettferdighetennes nytta skal wara ewigh stillheet och säkerheet. Jes. 32: 17 (Bib. 1541; Luther: nutz; Bib. 1917: vinning). Att sådana .. lyxindustrier som ”gyllendukeri” och olika slags sidenmanufakturer ”skulle giva god nytta av sig”. Heckscher SvEkonH 1: 508 (cit. fr. 1649). Then åhrlige theraf (dvs. av testamenterat gods l. kapital) flytande nyttan. Schmedeman Just. 993 (1686). Hans Creditorer sågo at han hade en .. stor handel, och trodde at han dervid hade mycken nytta. Lagerström Bunyan 3: 124 (1744). Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 92 (1857). — särsk. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om den mjölk som boskapen lämnar; jfr NYTTJA, sbst. 3. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 452 (i handl. fr. 1618). Sådana magiska bruk, som avse att stjäla ”nyttan” av grannen. FolklEtnSt. 1: 307 (1916). jfr BO-, BOSKAPS-NYTTA.
2) (†) i uttr. egen nytta, hänsyn till det egna gagnet l. intresset, själviskhet, egennytta (se d. o. 2); jfr EGEN, adj. 1 k slutet. Judas 16 (NT 1526; Bib. 1917: egennytta). Ingen egen nytta (fanns) i deras Förslag. Mörk Ad. 1: 52 (1742). Den egna nyttan kommer väl att oaflåtligt söndra menniskorna. 2SAH 19: 108 (1837).
3) (nyttigt) arbete; äv. i pl.: (nyttiga) sysselsättningar, sysslor; numera bl. dels i uttr. göra (förr äv. skaffa) nytta (jfr 1), utföra nyttigt arbete, dels i uttr. göra nytta för sig, om person i ngns tjänst o. d.: utföra så mycket nyttigt arbete som (ungefär) motsvarar arbetsgivarens prestationer (i kost, logi o. d.) mot arbetstagaren, göra skäl för sig, göra rätt för sig. Hielp migh at nyttia tiden rätt, / Och skaffa nytta på alt sätt, / Mitt pund eij nedergrafwa. Ps. 1695, 187: 8; jfr Ps. 1937, 138: 8. Hvilken (var) hans födelsebygd, och hvilka hans ungdomsöden och nyttor i en gryende mandom? Hedborn 2: 213 (1839). Gör intet Gunnar nytta för sig, både när han ä’ i skog och på sjö? Knorring Torp. 1: 171 (1843). Gud har gifvit dig krafter, .. med dem kan du skaffa nytta. Thomander Pred. 1: 209 (1849). Nej, nu måste jag gå hem och göra litet nytta. Alving FamS 282 (1919).
4) (†) om det som åstadkommits gm arbete: resultat; äv. pregnant: gott resultat. Rudbeck Bref 39 (1666; pregnant). Här af (dvs. av problemet om kulornas olika falltider) kan man giöra sig följande nyttor 1. om en kula faller ifrån a til b. eller ifrån a til c eller til e, .. så sker thet på en tid. .. 2. (osv.). Swedenborg Reg. 97 (1718). (Att värksamheten) utsträcker sig till en oafbruten kedja af idel Ändamål, Orsaker, Verkningar och Nyttor. Atterbom Siare 1: 64 (1841).
5) om ngt varav man har nytta l. som ger nyttiga resultat; ngt nyttigt; nyttobringande sak l. företag; nyttighet (se d. o. 4); numera bl. (i sht i fackspr.) med anslutning till 6; i sht i pl. Nytter, them .. (G. I) här j Swerigis Rijke drijffwit haffwer. Svart Ähr. 75 (1560). Gamble odelbyer bleffve .. förlagde i mulebete, skog och annen nytte, som odelbyerne tillydde. HH 20: 50 (c. 1580). Till de nyttor, han stiftat, såsom .. lärare, vänder han icke med sjelfförnöjelse ögat tillbaka. Wingård 2: 38 (1819). Der går Emanuel, och efter Nyttor / Han famlar uti dimmorna omkring. MarkallN 2: 113 (1821). En massa .. värderbara nyttor, särskildt att nämna bröd och andra lifsmedel. Bergstedt Clément PolEkon. 121 (1868). Östergren (1933).
6) [efter eng. utility i motsv. anv.] i sht nat.-ekon. om det värde som ngt äger med hänsyn till brukbarheten; nyttigt värde. Nyttan förändras efter våra begär. Höijer 4: 454 (1796). Kol som man eldar med .. ge nytta exakt i den mån de förbrukas. Cassel TeorSocEkon. 36 (1934). — jfr GRÄNS-, HUSHÅLLS-NYTTA.
Ssgr (i allm. till 1): A (i vissa trakter): NYTTE-GÖRA, n. nyttigt arbete. (Fiske) var ju halft om halft ett nyttegöra, men det var ju också det största af alla nöjen. 3SAH 26: 16 (1914).
-JAKT. (†) jakt på matnyttigt villebråd. RARP 9: 437 (1664).
-MORAL, se C.
B (†): (1 h) NYTTES-LÖS. utan nyttig användning. Der skepen lengre skole liggia Nytteslöse, wore dett .. Participanterne till .. skada. RARP 2: 220 (1636).
C (i sht i fackspr.): NYTTO-BETONAD, p. adj. som i första hand tillgodoser nyttans krav. Nyttobetonad glastillvärkning. SvTidskr. 1931, s. 169.
-BRINGANDE, p. adj. nyttig, gagnelig. PT 1903, nr 251 A, s. 3.
-FILOSOFI(EN). filos. utilitarism(en). NoK 111: 58 (1931).
-FÖREMÅL~102. föremål avsett för praktisk användning, bruksföremål. SvSlöjdFT 1926, s. 13.
-GLAS. (artikel av) glas (främst) för praktiskt bruk; motsatt: dekorativt glas. Seitz Glas. 85 (1933). Form 1938, s. 187.
-GODS. färdig vara (i mindre format) av porslin o. d., avsedd för praktiskt bruk (särsk. för hushållsbruk o. d.). Nyttogods i keramik. SvD(B) 1928, nr 105, s. 8. Dædalus 1943, s. 84 (av aluminium).
-HÄVD. (†) historiskt dokument l. fornminne (särsk.: skriftlig handling) som fornforskningen kan ha nytta av; jfr hävd 8 o. 9. Schück VittA 1: 129 (i handl. fr. 1630). Därs. 139 (i handl. fr. 1630). Därs. 136 (i handl. fr. 1631).
-KERAMIK. jfr -glas. SvSlöjdFT 1924, s. 149.
-KONST. [efter t. nützkunst] värksamhet som avser frambringandet av konstnärliga bruksföremål; äv. konkret. SvSlöjdFT 1918, s. 15.
-KONSTNÄR. jfr -konst. SvSlöjdFT 1931, s. 59.
-MORAL. (nytte- 19131922. nytto- 1911 osv.) moral som lägger huvudvikten på det nyttiga; utilism. Blanck NordRenäss. 221 (1911).
-SYNPUNKT~20 l. ~02. Betrakta ngt från l. ur nyttosynpunkt. Anlägga nyttosynpunkter på ngt. Hemmer FattBrud 10 (1926).
-TRAFIK.
-VARA, r. l. f. jfr -föremål. För vardagens behov lämpade vackra nyttovaror. SvSlöjdFT 1920, s. 82.
-VÄXT. motsatt: prydnadsväxt. UNT 1929, nr 10 230, s. 1.
Avledn.: NYTTELIG, adj.1; adv. -a (OPetri MenFall G 6 a (1526), Spegel 325 (1712)), -en (G1R 18: 356 (1547), FörarbSvLag 4: 448 (1688)). (nytt(h)el- 15251712. nyttl- 1631. nytzl- 15551561. -ig(h)it, n. 15261631) [fsv. nytliker; jfr d. nyttelig, nor. nyttelig, ävensom mnt. nut(te)liken, adv.] (†) till 1: nyttig; fördelaktig; lämplig. G1R 2: 202 (1525). På thet at wij .. måge thet göra som tigh är behageligit och oss nytteligit. Mess. 1557, s. O 1 a. Godh, nytzligh och rettwijs lagh. LPetri ChrPred. B 3 b (1561). Linc. (1640; under salubriter). Spegel 325 (1712). särsk. ss. adv.
a) på ett sätt som medför nytta l. fördelar; på ett nyttigt sätt; till allmän nytta. Giff nådh ath alle predicare måå nytteligha och gagneligha predica Christi oord och gärningar. OPetri MenFall G 6 a (1526). Det gemeena bästa nytteligen främia och betiena. BraheBrevväxl. II. 1: 215 (1662). (Lantmarskalken uppmanade adeln) att dhe ville flijteligen komma tillstädes, på dhet att den korte tijden .. måtte nytteligen blifva anlagd (dvs. använd). RARP 12: 243 (1678). Kyrkol. 2: 2 (1686). jfr få-nytteliga.
b) med fördel; lämpligen. Bureus KonStyr. A 2 a (1634). Miöd .. brukas nytteligen til alla kalla Siukdomar. IErici Colerus 1: 237 (c. 1645). FörarbSvLag 4: 448 (1688).
NYTTIG, se d. o.
NYTTLIG, se nyttelig, adj.1
NYTTOSAM, adj. (mera tillf.) nyttig, av l. till (värklig) nytta. War nyttosam, hos alle Man, / Den högste Gud til Ära. Bureus Runa A 3 b (1644). ST(A) 1930, nr 320, s. 1.
NYTTSAMLIGEN, adv. (nyt-) (†) till värklig nytta. Bureus KonStyr. A 2 b (1634).
NYTZLIG, se nyttelig, adj.1

 

Spalt N 901 band 18, 1947

Webbansvarig