| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOVATOR nωva3tor2 l. no- l. nå-, l. 040, m.||(ig.); best. -n; pl. -er. Anm. Ordet har tidigast anträffats i den lat. pl.-formen novatores. Dalin Arg. 2: 69 (1754; uppl. 1734: de Nygiruga; om nyhetsivrare i fråga om religionen).
förnyare; nyhetsmakare; ”novatör”; numera nästan bl. mus. om förnyarna av den nationella ryska musiken. Andersson (1845). (Man) behöfver .. ej neka att .. (Schütz) kunnat .. söka undantränga (den teologiske) novatorn Bilberg från lärosätet. SvBL 2: 59 (1859). Jeanson (o. Rabe) 2: 310 (1931; i fråga om rysk musik).
Spalt N 736 band 18, 1947