Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOVANTIK nωv1anti4k l. nov1– l. nω1– l. nå1-, sbst. r. l. f. o. adj.; ss. sbst. best. -en.
Etymologi
[jfr t. novantik; av lat. novus, ny (jfr NOVA), o. ANTIK, sbst.]
(i fackspr.)
I. sbst.: den nyklassicism som uppträdde under 1700-talets senare o. 1800-talets förra del inom konsten o. litteraturen; jfr NEO-ANTIK, sbst., NY-ANTIK, sbst. 1MinnNordM XI. 1: 2 (1885). Winckelmann — den tyska novantikens bärare. Nordensvan KonstH 28 (1899). Novantiken i Den siste atenaren. Svanberg (1928; boktitel).
II. adj.: som tillhör l. har avseende på novantiken. Estlander KonstH 364 (1867). Adelcrantz’ novantika riktning från början af 1770-talet. PT 1899, nr 146, s. 3. Upmark Möbl. 58 (1913).

 

Spalt N 735 band 18, 1947

Webbansvarig