Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NORKA nor3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(förr äv. norrka)
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna) norka, handkvarn; jfr östsv. dial. nurka, grymta, nor. dial. nurka, knarra, nt. nurken, knarra, ävensom sv. dial. (Dalarna) o. nor. dial. gnurka, knurka, knarra]
1) (i Dalarna, i sht förr, bygdemålsfärgat) handkvarn. Den vanliga handkvarnen (dragkvarnen, hemmakvarnen, norkan ..). Levander DalBondek. 1: 470 (1943).
2) (†) sten till handkvarn; bärgart använd till kvarnstenar; granatförande glimmerskiffer; jfr MURK-STEN. Cronstedt Min. 223 (1758). FKM 2: 139 (1807). Heinrich (1828).
Ssgr (i Dalarna, i sht förr, bygdemålsfärgat): NORK-KVARN. liten handkvarn. Linné Ungd. 2: 336 (1734; rättat efter hskr.). —
-STEN. sten till handkvarn. Linné Ungd. 2: 247 (1734; rättat efter hskr.). Norkstenarna voro förfärdigade av ett flintaktigt stenslag. Levander DalBondek. 1: 471 (1943).

 

Spalt N 674 band 18, 1947

Webbansvarig