| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NOGSAM nω3g~sam2, adj. -samme, -samma. adv. = ((†) Holof. 28 (c. 1580; i vers), Brenner Dikt. 2: 112 (1716)), -T.
I. [jfr d. noksom; av mnt. nochsam, till noch (se NOG, oböjl. adj. o. adv.2); jfr t. genugsam] tillräcklig o. i anv. som utgå från denna bet.
1) (†) tillräcklig. De oförståndige, som i desse saker icke noghsampt förståndh hafve. RA I. 1: 343 (1544). Oansedt nogsame bevijs och skäl vore förhanden, att kopparen hörde Kongl. M:tt till. AOxenstierna 2: 358 (1619). Den aldrig nogsamptt berömdhe Konung Gustaff den I. Dens. 1: 616 (1620). Att staden våre medh nogsam provision på een long tidh försorgdh. OxBr. 8: 291 (1635). Ehuru .. Brännvinets brukbarhet til husläkedom .. gifver nogsam anledning till den förmodan, att (osv.). 2VittAH 4: 310 (1795). Nogsam föda .. för att hålla .. (en slav) arbetsför. Callerholm Stowe 273 (1852). — särsk.
a) substantiverat i n. sg.: tillräcklig mängd (av ngt); nog (se NOG, oböjl. adj. o. adv.2 I 1). Endog hans kong:ge Ma:t hade .. nogsampt att bestyra medt månge anliggiende inlendzske sacker. RA I. 1: 403 (1544). Att ingen skulle sällia honom snus. Men han fick nogsamt af the fremmande. SvBrIt. 1: 21 (c. 1700).
b) som tillfredsställer ngns fordringar l. anspråk, tillfredsställande; ss. adv.: på ett tillfredsställande sätt. Carl IX Rimchr. 46 (c. 1600). Konungen och Hertigen höllo .. (de anklagade rådsherrarnas) ursäckt icke nogsam. Girs J3 163 (1627). Huem kan nogsamt beskrifwa, / Mäd huad Saktmodigheet han (dvs. E. Rosenholm) kund’ alt ontt fördrifua. Lucidor (SVS) 232 (1672).
2) (†) fullständig; fullkomlig; ss. adv.: fullständigt; helt o. hållet; till fullo. Att .. (danskarna) väll viste theris sack nogsampt till att uträtte effter theris fördell. G1R 24: 355 (1554). (Människans återlösning) är heel fulkomligh, och noghsam. PErici Musæus 3: Hh 2 b (1582). Under schantzchen, der .. (båtarna) för fienden noksampt era försekrade. OxBr. 6: 8 (1626). Emedan Kongl. Maj:t hafwer .. nogsam rätt at disputera Dannemark denna innovation (dvs. förändring) af (riks-)Wapnet. HC11H 1: 18 (1670).
3) (i sht i skriftspr.) ss. adv.: i hög (l. högsta) grad, mycket l. alltför väl; på ett övertygande sätt; tydligt, klart; sannerligen; i sht ss. bestämning till verb med bet.: veta, förstå, kunna, synas, visa o. d. samt till motsv. adj. Att .. (evangelisten Matteus) nogsampt bewiser, att Christus haffuer .. giort .., hwad som vm honum .. är tilsagt wordit. Ludvigsson Norman 7 (c. 1550). (Han) sade sigh noghsampt thz förstå. Svart G1 122 (1561). Att nu booken intet duger, dedt see vij nogsampt. RP 6: 460 (1636). Det torde vara nogsamt kändt, att (osv.). NDA 1876, nr 293, s. 2. Ty I veten själva nogsamt att Herrens dag kommer såsom en tjuv om natten. 1Tess. 5: 2 (Bib. 1917; NT 1526: wäl). Grimberg VärldH 7: 265 (1936).
4) (†) ss. satsadverbial.
a) för att bekräfta ett påstående: förvisso, helt visst; säkerligen, utan tvivel; stundom med bibet. av förmodan: nog, förmodligen. Svart Gensw. I 6 a (1558). Kunde fuller Regeringen nogsampt haffva orsak låta anstella någon nogare inqvisition häri. RP 6: 601 (1636). Finnes näst Gymnasio twenne beqwämme rum, huilke till Auditoria att brwkas nogsampt tienlige äre. BraheBrevväxl. I. 1: 6 (1639). Tin (dvs. Guds) wijshet stoor, jagh nogsamt troor, / Haar aldrig någon ända. Ps. 1695, 70: 9. Olof Håkansson .. kan nogsamt ha dicterat sina tryckta tal. Wieselgren SvSkL 4: 90 (1847).
b) för att beteckna ett medgivande från den talandes sida: nog, visserligen. Dock den gode Herren (dvs. Klas Fleming) uti ingen måtto att förtala, hvilken för sin person nogsamt var en god krigzman. HSH 10: 35 (1616). Dessa (himmelska) tings klang och liud kunna nogsamt intaga ens menniskias hierta. Men (osv.). Lagerström Bunyan 1: 11 (1727). Bolin Statsl. 1: 13 (1868).
II. [anv. uppkommen gm anslutning till NOGA, adj.] noggrann; omsorgsfull; om sak äv.: välgenomtänkt, välöverlagd; numera företrädesvis (i sht i skriftspr.) ss. adv.: noggrant, noga, omsorgsfullt. Gode, nogsamme och bestendige (dvs. tillförlitliga) rådh, swar och ansläge (dvs. förslag). G1R 17: 276 (1545). Hwadh .. (Gustav Vasa) vträttade på then tiden, är nogsampt antecknadt vti vnge Her Steens Crönicha. Svart G1 4 (1561). HH XIII. 1: 253 (1566). Gudz ord och helige wilie är nogsamt beschriffuen genom Propheterna och Apostlarna. Baazius Upp. 87 b (1629). Förskaffa honom nogsam reda / På allt. Lovén Dante 1: 151 (1856). (En göteborgare) aktar sig nogsamt .. att i riksspråksdikter rimma på besk med ”fisk”. Wulff SvRim 12 (1898). Han fick nogsam underrättelse om, var kon låg. Halfvarsson LandLjunga 1: 21 (1923). Julpost 1945, s. 40. — särsk. (†) om förmaning, varning o. d.: sträng, eftertrycklig; kraftfull. RA I. 1: 475 (1546). Tå hölt .. (kung Gustav) ett ganska nogsampt burspråk (dvs. ”samtal”) medh almogen. Svart G1 102 (1561). Iagh haffuer idher nogsampt warnat och förmant. Petreius Beskr. 1: 25 (1614). Kyrkol. 10: 2 (1686).
NOGSAMLIG, adj.; adv. = (Lucidor (SVS) 359 (1674)), -a (LPetri KO 5 b (1561, 1571), Lind (1749)), -e (G1R 8: 150 (1532)), -en (RA I. 1: 337 (1544), KOF 3: 68 (1682)). (noch- 1641. nock- 1547—1620. nog(h)- 1532—1749. -sam- 1541—1749. -samb- 1532—1682. -same- 1555. -samme- 1545—1739. -sampt- 1560. -lig(h) 1532—1749. -liig 1555) (†)
1) till I 1: tillräcklig; tillfyllestgörande; ss. adv.: tillräckligt; till fyllest. G1R 8: 150 (1532). Effter thenna saken .. icke är noghsamliga förclarat för the eenfalligha. LPetri KO 5 b (1561, 1571). Den alzwoldige Guden kan man icke nogsamligen tackseijelse hembära, som så skoonsamligen med oss handlat haffwer. BraheBrevväxl. II. 1: 89 (1657). Lind (1749).
2) till I 2; ss. adv.: fullständigt, fullkomligt; äv. (jfr I 3): väl; tydligt. G1R 17: 324 (1545). The Argument som .. (de påviska) frambära til at förswara .. (sina stadgar o. ceremonier) medh, (äro) noghsambliga .. förlagd och nederslagen. LPetri Kyrkiost. 89 b (1566). När the bevisligen och nogsamligen förnimma misbruket iche kunna borttagas, med mindre at (osv.). RA I. 3: 96 (1593). (Aisopos) foor icke medh Suijnakiärran, såsom alla hans Fabler och dichter noghsambligen vthwijsa och tilkännagiffua. Balck Es. 47 (1603). VRP 28/3 1739.
3) till II: noggrann; omsorgsfull. Att Gripsholm måtte nogsameligen medt alle nottorfther forvaret (dvs. utrustat) .. blifva. RA I. 1: 401 (1544). Är ock så vthaff wåra, j thenna tijdhen noghsambligh vnderwijsning .. (om arvsynden) vthgiffuin. LPetri Exorc. B 3 a (1562). BraheBrevväxl. I. 1: 95 (1663). särsk. till II slutet: sträng, eftertrycklig. G1R 25: 5 (1555). Om the sig .. icke omvenda vilia, skulle the innan år och dag, sedan the nogsamligen lärde (dvs. upplysta), vardnade och tilsagde äre, vara förtenkte sig utur landet begifva. RA I. 3: 102 (1593). KOF 3: 68 (1682).
Spalt N 621 band 18, 1947