Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NOBEL nå4bel, r. l. m.; best. -n; pl. nobler ((†) noblar OPetri Kr. 163 (c. 1540), Lagerbring 1Hist. 4: 203 (1783)).
Etymologi
[fsv. nobel; jfr mnt. nobele; av meng. noble, substantivering av noble, adj., av ffr. noble (se NOBEL, adj.)]
benämning på olika slags äldre (medeltida) utländska, i sht engelska guldmynt (som voro gångbara i Sv.). G1R 3: 263 (1526). Konung Albrect .. toogh aff .. (de preussiska korsherrarna) till låns tiwgutusend Noblar, och satte them ther Gotland til panth före. OPetri Kr. 148 (c. 1540). (Svenska) Köpe-bref ända in til Konung Gustaf den Förstes tid, uti hvilka Summorne ofta ställas på Ängelska Nobler. Berch PVetA 1753, s. 13. Hildebrand Medelt. 1: 908 (1894). — jfr HENRIKS-, ROSEN-NOBEL.

 

Spalt N 597 band 18, 1947

Webbansvarig