Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NEUTRALISERA nä͡ɯ1tralise4ra l. ne1ɯ-tral1-, ngn gg n͡öɯ1t- l. nöj1t-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; NEUTRALISATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. neutralisieren, eng. neutralize, fr. neutraliser; avledn. av NEUTRAL]
1) (utom i b numera knappast br.) till NEUTRAL I 2: göra (ngn l. ngt) neutral(t). ConvLex. 3: 51 (1824); jfr b. Pfeiffer (1837). SvTyHlex. (1851, 1872). — särsk.
a) refl.: intaga en neutral ställning (i fråga om en strid l. tvistefråga o. d.), bli neutral; äv.: bli medborgare i en neutraliserad stat (jfr b); förr äv. i uttr. neutralisera sig med ngn, övergiva sin fientliga l. avoga hållning mot ngn. Till en början är det godt, att Academien neutraliserar sig (i striden mellan den nya o. den gamla skolan). Tegnér (WB) 3: 372 (1818). Nöjet meddelar menniskorna ett behof af att neutralisera sig med hvarandra. Unge Dal. 1: 298 (1831). Du kan icke byta nation… Det återstår dig endast .. att neutralisera dig. Låt oss bli schweizare! Strindberg Utop. 269 (1885).
b) (fullt br.) till NEUTRAL I 2 b; med avs. på geografiskt område, stat, hav o. d.: göra till neutralt område, (gm internationellt fördrag) förklara fridlyst i händelse av krig; äv. med huvudsaklig tanke på demilitarisering i fredstid; i sht i p. pf. med adjektivisk bet. Neutraliserad stat, med erkänd ständig neutralitet. Svartahafvet är neutraliseradt. SPF 1856, s. 118. Ögruppen (Åland) skall .. militärt neutraliseras. Segerstedt Händ. 178 (1921, 1926).
2) till NEUTRAL I 3.
a) kem. till NEUTRAL I 3 a; med avs. på sur l. basisk lösning, syra, bas o. d.: göra neutral (gm tillsättning av bas resp. syra); åstadkomma att den sura resp. basiska reaktionen hos (ngt) upphäves (gm bildning av vatten); äv. abs.; ofta med sakligt subj.; äv. i p. pf. med adjektivisk bet. VetAH 1774, s. 195. Denna neutraliserade Boraxsolution. Rinman JärnH 855 (1782). Vatten bildas (bl. a.), .. då syror och baser neutralisera varandra. Starck Kemi 15 (1931). HantvB I. 2: 233 (1934; abs.).
b) fys. till NEUTRAL I 3 b; med avs. på en elektriskt laddad kropp o. d.: göra neutral (gm tillförsel av motsatt elektricitet); åstadkomma att den positiva l. negativa elektriska laddningen hos (ngt) upphäves (gm tillförsel av negativ resp. positiv elektricitet); äv. i utvidgad anv., med avs. på egenskap hos elektriskt laddad kropp l. elektricitet o. d.: upphäva l. förtaga (den positiva resp. negativa karaktären hos); ofta med sakligt subj. Fock 1Fys. 575 (1855). UB 2: 345 (1873).
3) i bildl. anv. av 2: förtaga värkan av (ngt); bilda l. åstadkomma motvikt mot l. motväga (ngt); äv.: förtaga l. upphäva (ngt); äv.: göra (ngn l. ngt) kraftlös(t) l. ineffektiv(t) l. betydelselös(t); stundom äv.: oskadliggöra (ngn l. ngt) l. sätta (ngn) ur spel. Der .. (poetisk fantasi o. filosofiskt skarpsinne) finnas i betydligare mått, neutralisera de hvarandra. Geijer I. 5: 232 (1820). Förf. .. visar huru domstolarna (i Preussen) väl mycket neutraliseras genom kabinettsordres. SKN 1842, s. 206. Kan .. (den inflytelserike riksdagsmannens) resa inhiberas någon vecka, så att han försummar riksdagens början, så är han neutraliserad. Topelius Fält. 4: 153 (1864). Han förstod, att skickligt neutralisera verkan inom vissa affärskretsar av Mellquists skelande åt socialdemokraterna. Siwertz JoDr. 159 (1928). En svag doft från en rökgubbe, som tänts någon stund i förväg för att neutralisera lamposet. Lieberath 15År 208 (1935). Skulle .. (den sympatiska eleven AnnaLisa Ploman) kunna dra över kamraterna på sin sida, så att den där Filip blev isolerad eller åtminstone neutraliserad? Swensson Willén 84 (1937).
Ssg: (3) NEUTRALISERINGS-MEDEL. (i fackspr.) medel att oskadliggöra ngt. Som neutraliseringsmedel (mot stridsgaser) användes klorkalk och vatten. VFl. 1929, s. 105.
Avledn.: NEUTRALISATION, r. l. f. [jfr t. o. fr. neutralisation, eng. neutralization]
1) (numera knappast br.; se dock slutet) till 1: försättande i neutralt l. opartiskt tillstånd. Andersson (1845, 1857). Ekbohrn (1904). särsk. (mera tillf.) till 1 b: neutralisering. CSnoilsky (1883) i SnoilskyVänn. 1: 247.
2) till 2: neutralisering.
a) kem. till 2 a; särsk. om kemisk förening av vätejoner o. hydroxyljoner (från en syra resp. en bas) under bildande av vatten. ConvLex. 3: 51 (1824). Starck Kemi 113 (1931).
b) fys. till 2 b: (gm tillförsel av motsatt elektricitet åstadkommet) upphävande av den positiva resp. negativa laddningen (hos en kropp o. d.) resp. av den positiva l. negativa karaktären (hos elektricitet). Fock 1Fys. 557 (1855). Därs. 660.
3) (föga br.) i bildl. anv. av 2; konkretare, om förening l. sammansmältning; jfr neutralisera 3. Man (har) anmärkt, att den alexandrinska kulturen .. utgjorde en neutralisation af grekiskt och orientaliskt föreställningssätt. Borelius Metaf. 302 (1895).
Ssgr (till neutralisation 2 a, kem.): neutralisations-punkt. jfr neutral-punkt 1. Pasch ÅrsbVetA 1847, s. 85.
-värme. värme som frigöres vid neutralisation. KemT 1908, s. 136.

 

Spalt N 520 band 18, 1947

Webbansvarig