Publicerad 1947   Lämna synpunkter
NECESSÄR, adj.
Ordformer
(-air 1713—1719. -är 1884)
Etymologi
[av fr. nécessaire, av lat. necessarius, till necesse, nödvändigt]
(†)
1) nödvändig; oumbärlig. VDAkt. 1713, nr 285. Ehuru wähl wij uthi wårt stånd hålla .. (Arvid Horn) mycket necessair. PrästP 1: 73 (1719). BotN 1884, s. 35.
2) angelägen (om ngt), ivrig. (Han) var så necessair, at .. gifva Memorial härom. HSH 16: 351 (1769).

 

Spalt N 261 band 18, 1947

Webbansvarig