Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARVIG, adj.2
Etymologi
[efter t. narbig, till narbe, ärr, skråma (se NARV, sbst.1)]
(†) om hud: narig. Lind (1738; under narbicht). Ledolintvål .. helar spruckna händer samt gör narfvig hud slät. GHT 1896, nr 249 B, s. 1.

 

Spalt N 112 band 18, 1946

Webbansvarig