Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARGILE nargi4le, r. l. m.; best. nargilen; pl. nargiler; äv. NARGILÉ nar1gile4, r. l. m.; best. -n, äv. -en; pl. -er ((†) -s Bremer); förr äv. NARGILIE, r. l. m.
Ordformer
(narg- (nargh-) 1871 osv. nergh- 1859. -ile 1904 osv. -ilé 1859—1906. -ileh 1871—1944. narguilieh 1864)
Etymologi
[jfr t. nargile, eng. narghile, nargileh, fr. narguilé l. narghiléh; av pers. nārgīlä]
orientalisk vattenpipa. Bremer Brev 4: 78 (1859; i Jerusalem). Heidenstam End. 162 (1889).

 

Spalt N 99 band 18, 1946

Webbansvarig