Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NARA, sbst.2, f.
Etymologi
[sannol. av fin. naaras, hona]
(i Finl., †) nedsättande benämning på kvinna. ConsEcclAboP 94 (1657). (Gästgivarens hustru) klagar på .. (Carolus), att han haf(ve)r kallat henne nara och hora. Därs. 440 (1660).

 

Spalt N 96 band 18, 1946

Webbansvarig