Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NALLA nal3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE.
Etymologi
[sv. dial. nalla; jfr d. nalle; möjl. parallellbildning till FNALLA, KNALLA, v.2; med avs. på bet. jfr äv. KNAPRA, ävensom nyisl. narta, gnaga, sv. dial. narta, snatta]
(vard.) snatta l. knycka l. stjäla (ngt); äv. abs. Tholander Ordl. (c. 1875). Bara ett tillfälligt lån, sa han, som nallade biskopskräklan. Sjöberg Kvart. 320 (1924). Ifall .. (N. N.) nallat av ”Mjölkdroppens” medel. SvD(A) 1930, nr 30, s. 8.
Särsk. förb.: NALLA ÅT SIG10 4 0. (vard.) (gm snatteri l. stöld) tillskansa sig (ngt); stjäla (ngt); äv. bildl. Koch Timmerd. 246 (1913). GbgMP 1920, nr 107, s. 11 (bildl.).

 

Spalt N 49 band 18, 1946

Webbansvarig