Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖGLA mø3gla2, äv. (i vissa trakter) mög3–la2 (mö`gla Weste), v. -ade; äv. (numera föga br.) MÖGLAS -las2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(mög- (-gh-) 1541 osv. mögg- 1889. -la 1755 osv. -las c. 1635—1911. -lad, p. pf. 1541 osv.)
Etymologi
[fsv. möghla, moghlas; jfr nor. (dial.) mygle, isl. mygla; avledn. av MÖGEL]
intr. o. (numera föga br.) dep.: bli möglig (se MÖGLIG, adj.1 1). Brödet har börjat mögla. Det var så fuktigt i källaren att allting möglade. Rudbeckius Kyrkiost. 43 (c. 1635). När man måste ätha warma Brödh vhr Vgnen, och dricka färska Ölet vhr Karet, så möglas intet Brödh, och intet swrnar Ölet i Kiällaren. Grubb 846 (1665). Man bör .. väl akta saften från jäsning och mögling. Leufvenmark Vin. 2: 71 (1870). LB 3: 595 (1906). — särsk.
a) (numera i sht vard.) i p. pf. i adjektivisk anv.: möglig (se MÖGLIG, adj.1 1); jfr b slutet. Thet brödh som the togho medh sigh, war hårdt och möghlat. Jos. 9: 5 (Bib. 1541). Ruhtet Ägg, och möglat Smör, tiähnar wäl ihoop. Grubb 695 (1665). Möglad mat. Heidenstam Karol. 1: 95 (1897).
b) (vard. o. i vitter stil) mer l. mindre bildl.; jfr MÖGEL slutet. ÖB 21 (1712). Världen är stor, hvarför skola vi sitta och mögla här i obygden? Strindberg HMin. 1: 132 (1905). Herren hade inte givit honom guldet för att han skulle låta det mögla i pungen. Blomberg MolnBröd. 251 (1932). särsk. (numera i sht vard.) i p. pf. i adjektivisk anv.: möglig (se MÖGLIG, adj.1 1 slutet). Lindschöld Gen. B 4 b (1669). En möglad ätte-längd. Wallenberg (SVS) 1: 184 (1771). Gammal möglad romantik. Segerstedt Händ. 131 (1926).
Särsk. förb.: MÖGLA, äv. (numera föga br.) MÖGLAS BORT10 4. alldeles fördärvas gm mögel; äv. mer l. mindre bildl., med anslutning till mögla, v. b. Möglas bortt. Swedberg Schibb. d 2 a (1716). Nu skulle han sitta här och mögla bort i landsorten. Ahrenberg Landsm. 112 (1897). jfr bortmögla.

 

Spalt M 2094 band 17, 1945

Webbansvarig