Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖDIG mø3dig2, adj. -are.
Etymologi
[jfr d. mødig; avledn. av MÖDA, sbst.; i bet. 1 föreligger sannol. urspr. en utvidgad form av MÖD, adj., trött (se MÖDAD); jfr ä. t. müdig, ävensom mnt. modicheit, trötthet]
1) (†) trött, utmattad; jfr MÖDA, sbst. 3. (Gustav Vasa) war trött och mödigh aff sådant tungt arbete (dvs. riksföreståndarskapet). Svart G1 71 (1561). Därs. 168.
2) [jfr motsv. anv. i d.] (tillf.) mödosam, knogig; jfr MÖDA, sbst. 2. Tunga, mödiga dagar. Nordström Piga 48 (1914).

 

Spalt M 2090 band 17, 1945

Webbansvarig