Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÖDA 3da2, v. -ade, förr äv. -er, mödde, mött, mödd (pr. sg. -ar LPetri Kyrkiost. 11 a (1566) osv. -er Syr. 10: 10 (öv. 1536), Columbus BiblW G 2 a (1674). — imp. -a Nicander SalOrdspr. 53 (1760) osv. möd Ordspr. 23: 4 (Bib. 1541), Schultze Ordb. 3132 (c. 1755). — ipf. -ade Dalin Hist. 2: 257 (1750) osv. mödde Jes. 57: 10 (Bib. 1541), Schultze Ordb. 3132 (c. 1755). — sup. -at G1R 5: 40 (1528) osv. mött (-dt) ConsEcclAboP 423 (1660), Schultze Ordb. 3132 (c. 1755). — p. pf. -ad Bellman Gell. 124 (1793) osv. mödd GudlVis. A 4 b (1530), Törnewall B 5 a (1694); jfr MÖDAD); l. (i bet. 2 e) MÖDAS 3das2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (numera föga br., Knöppel Legrand Vän 33 (1743), Sundén (1887)), -NING (†, Schultze Ordb. 3134 (c. 1755), Thorild (SVS) 1: 441 (1782)).
Ordformer
(-a 1521 osv. -as 1746—47 osv.)
Etymologi
[fsv. möþa; motsv. ä. d. møde (fd. møthæ), isl. mǿða, fht. muoden (mht. müeden, ä. t. müden; jfr t. ermüden); av ett germ. mōþian, till MOD, adj.1 — Jfr MÖDA, sbst., MÖDAD, MÖDIG]
1) (†) plåga (ngn l. ngt); smärta (ngn); äv.: göra det tungt l. svårt för (ngn), göra (ngn) betryckt. (Jesus) för wår synd wart pijnt och mödder. GudlVis. A 4 b (1530). Hans plåga henne mer än dödens ångest mödar. Creutz Vitt. 33 (1761). Fördöm ej hennes man, / Af gråt och smärta mödad. Bellman Gell. 124 (1793). Wallin 2Pred. 1: 190 (1824).
2) († utom i b, c, e) anstränga (ngn l. ngt); bereda (ngn) svårigheter; vålla (ngn) omak l. besvär. G1R 1: 5 (1521). Wij haffue icke welet mödha idher .. j thesso wåro örlighe. 1Mack. 12: 14 (Bib. 1541). The som i sin Ungdomb wäl äro upfödda, / Fast äro the fattig och blifwa tungt Mödda, / Få lijkwäl sin Föda. Törnewall B 5 a (1694). Achajerne mödades utan uppehåll af sine grannar. Dalin Montesquieu 36 (1755). — jfr BEMÖDA. — särsk.
a) i uttr. möda ngn till ngt, betunga ngn med ngt; äv.: besvära ngn med anmodan att komma l. resa till ngt. Mödha och ffortunga almogen, til noghon mötis besökningh. G1R 4: 361 (1527). Vij haffue berammet twenne herremöte i västrås .. och ther til kallat och mödet rijkisens råd. Därs. 5: 40 (1528).
b) (numera bl. i ålderdomlig stil) i uttr. möda ngn med ngt, besvära ngn med ngt; möda ngn med att göra ngt, förr äv. möda ngn att göra ngt, besvära ngn gm att låta (l. bedja) honom göra ngt. Dhet Ährew. Consistorium nödgas jag möda medh een annor, och ny Casu. VDAkt. 1678, nr 311. Gästerne ville ej möda honom (dvs. åldringen) att mycket tala. BL 14: 197 (1847). Jag (vill) nu möda min vise yngre broder med att .. resa dit. Karlgren KinNov. 35 (1921).
c) med avs. på kropp l. kroppsdel l. själslig förmåga o. d.: anstränga; numera företrädesvis (i sht i vitter l. ålderdomlig stil) med avs. på ögonen l. själslig förmåga; äv. i uttr. möda ngt med ngt; förr äv. i uttr. möda ngt efter ngt, för ngts skull; ofta med sakligt subj. D(omi)ni Erici hustrw säger kortt Neij att honn ingelunde will gå Laag, och icke mödhe sinn munn ell(er) fötter der efther. UppsDP 21/9 1599. Hwad är thet åht at iag mitt Sinne qwällier, / .. förgiäfwes möder hufwud, hand och Läpp? Columbus BiblW G 2 a (1674). Han hade .. tid nog att möda sin gissningsförmåga med att utgrunda alla dessa hemligheter. Topelius Fält. 4: 439 (1864). Jagt är .. ett af de sinliga nöjen, som mycket möda kroppen. VL 1896, nr 270, s. 2. Den hop, som mödar sina armar / Att ditt (dvs. Göteborgs) järn, ditt trä blir bytt i guld. Snoilsky 5: 150 (1897). Allt som mödar ögonen. Östergren (1932).
d) bildl., i uttr. möda Guds namn fåfängligen missbruka Guds namn; jfr BEMÖDA 2 a slutet, FÅFÄNGLIG 3 a slutet. G1R 16: 608 (1544).
e) (i sht i vitter stil) refl., stundom dep. (jfr 3, 4): anstränga sig, arbeta (hårt l. intensivt); bemöda sig, sträva; göra sig omak l. besvär. Mödh tigh icke til at (dvs. för att) warda rijk. Ordspr. 23: 4 (Bib. 1541). Riksens Råd mödade sig mycket, at förlika dem. Dalin Hist. 2: 257 (1750). CFDahlgren 1: 242 (1827: mödas). I .. (Levertins) förtidiga död var nog .. den faktorn viktigare än alla andra, att han mödat sig öfver måttet af sina krafter. Hallström Skepn. 5 (1910). särsk.
α) i uttr. möda sig (l. mödas) med (förr äv. ) ngt, anstränga sig l. arbeta med ngt; göra sig besvär med ngt; i satser med nekande innebörd äv. närmande sig bet.: bry l. bekymra sig om ngt. (Vi) villje .. möda oss med detta ädla dämpandet af vår tyckmyckenhet. Dalin Arg. 1: 101 (1733, 1754). CVAStrandberg 3: 451 (1856: ). Ingen lär väl möda sig med att fira honom (på hans namnsdag). Strindberg SvÖ 1: 120 (1882). Han hade mödat sig med sina affärer fulla två timmar. Wägner Silv. 82 (1924). Mödas med sin stråke över nothäftena. SvD(A) 1929, nr 143, s. 12.
β) i uttr. möda sig för (ngn l.) ngt, anstränga sig l. göra sig besvär för (ngn l.) ngt. Mörk Ad. 2: 231 (1744). Blomstret förvissnar — sammalunda menniskan! och allt hvad hon här mödar sig för. Wallin Rel. 4: 326 (1838). Siwertz JoDr. 377 (1928).
γ) (†) i uttr. möda sig om ngt, möda sig med ngt; äv. möda sig om ngn, söka vinna ngn; jfr BEMÖDA 3 b. Syr. 10: 10 (öv. 1536). Om vänner möden ehr som redlin tahla fritt. Düben Boileau Skald. 9 (1721). särsk.: göra (stor) affär av ngt, beskärma sig över ngt. Om arm man Mickel får en Höna, / .. The mödha myckit sigh ther om, / Och fälla ther öfwer streng dom. Forsius Fosz 330 (1621).
δ) (numera bl. tillf.) göra sig besväret att komma l. gå l. resa (till en plats). The, som sadane spannemåll köpe ville, schulle sielffve mödhe sigh titt han var och ther köpen. G1R 23: 47 (1552). Björkman Gård 112 (1918).
3) (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) motionera (ngn l. ngt); förr äv.: härda (ngn l. ngt); i sht refl. BOlavi 3 a (1578). Som Hans Kongl. Maij:tt .. begynte få möda sig uppå (den sårade) fothen, gick han omkring uthanför sitt tält. KKD 3: 228 (c. 1710). Jungfrurnas kroppar mödade .. (Lykurgos) genom kapplopp, brottning (m. m.). Emanuelsson Plut. 1: 278 (1842). Dalin (1853). Hammar (1936).
4) [jfr fsv. mödhas, tröttna] (numera knappast br.) övergående i bet.: trötta (ngn); äv. abs.; förr äv. refl.: trötta ut sig; förr äv. i pass. med intr. bet.: uttröttas, bli trött. Tu mödde tigh vthi tina monga wäghar. Jes. 57: 10 (Bib. 1541). Möda sig, i mening at framlåcka sömnen. HC11H 6: 114 (c. 1700). At Halfdan tog til at mycket mödas (i striden), ty han var mägta gamal. Björner Sorle 26 (1737; isl. orig.: mæþast). Detta arbete mödar mycket. Dalin (1853). Odenius 2Celsus 170 (1906). — jfr BE-, FÖR-MÖDA. — särsk. (†) med tanke på kroppskrafternas avtagande: utmatta l. försvaga (ngn). Dig såren möda. Afzelius SæmE 258 (1818; isl. orig.: mæþa). Landsm. V. 6: 25 (1885).

 

Spalt M 2084 band 17, 1945

Webbansvarig