Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÄTRESS mäträs4, f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(maistr- 1680. maitr- 1620—1868. matr- 1642. mätr- 1769 osv. -es 1642. -ess 1769 osv. -esse 1620 (: maitresses, gen. sg.)—1878)
Etymologi
[jfr t. mätresse; av fr. maîtresse, eg.: härskarinna, f. till maître (se PETIMÄTER; jfr MAGISTER, MÄSTARE)]
1) (†) (ngns) käresta, fästmö; äv. om kvinna som en man uppvaktar l. friar till? Vij .. vethe (icke), hvadh dedh medh vår elskelige maitresses inföhrande (i Sverge) kan lijde. OxBr. 1: 148 (1620). Palmchron SundhSp. 217 (1642).
2) (i sht i fråga om ä. förh.) älskarinna l. frilla (i sht åt kunglig l. furstlig l. annan socialt högtstående person); äv. bildl. Brask Pufendorf Hist. 234 (1680). Jag har hört talas om Präster, .. som hållit i deras hus Maitresser och Siökor. Bergeström IndBref 40 (1770). Det förbigångna är en vacker Mätress, som öfvergifvit oss. Kellgren 3: 225 (1793). Att konungen (dvs. Ludvig XV av Frankrike) tog sig en mätress kunde i och för sig icke erbjuda något skandalöst vid ett hov (som osv.). Almquist VärldH 6: 194 (1929).
Ssgr (till 2; i sht i fråga om ä. förh.): MÄTRESS-REGEMENTE. mätressvälde. WoJ (1891). —
-VÄLDE. förhållandet att en kunglig l. furstlig persons mätress l. mätresser öva otillbörligt inflytande på statsärendena. Bolin Statsl. 1: 385 (1870).

 

Spalt M 2064 band 17, 1945

Webbansvarig