Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅRNA må3rna2, förr äv. MÖRNA, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(morn- 1763—1889. myrn- 1680. mårn- 1775 osv. mörn- 1664)
Etymologi
[sydsv. dial. marna, må(r)na, mörna; jfr d. marne; av ovisst urspr. — Jfr MÄRLA, sbst.1]
1) (†) = MALJA, sbst.1 b. VDP 1664, s. 549. Een lijten (klocka) .. uthan myrna och kläpp. VDVisitP 1680, s. 265.
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) hyska (se d. o. 1). Lönqvist Bara 19 (1775). (Blusarna) fästes hop med häktor och mårnor. Böök Storsk. 5 (1940).
Ssg (till 2): MÅRNE-MALJA. (†) ett slags malja (se malja, sbst.1 a). Svensson SkånFolkdr. 316 (cit. fr. 1763).

 

Spalt M 1878 band 17, 1945

Webbansvarig