| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MYSTIFIERA mys1tifie4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, äv. (numera föga br.) MYSTIFICERA -fis-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr MYSTIFIKATION.
1) omgiva (ngt) med mystik; låta (ngt) framstå ss. ngt mystiskt; numera vanl. i pass.: bli mystisk. (Den yngre schellingska skolan) måste .. förgäfves sublimera och mystifiera naturen för att bringa den upp till lika värdighet med intelligensen sjelf. Geijer I. 5: 224 (1842). Eldsvådedramat har i dag ytterligare mystifierats därigenom, att K:s revolver .. spårlöst försvunnit. SvD(A) 1933, nr 243, s. 3.
2) med personobj.: förbrylla (ngn) gm att ingiva honom föreställningen om ngt mystiskt l. hemlighetsfullt, driva l. gäckas med ngn gm att ingiva honom falska o. förbryllande föreställningar, föra (ngn) bakom ljuset; förvirra; lura. Polyfem V. 39: 1 (1812). Oxenstierna mystifierade med poemet ”Ödet” sina medbröder i Svenska Akademien (då han inlämnade det ss. tävlingsskrift). 2SAH 61: 230 (1884). Kamraten .., som redan länge sett litet mystifierad ut öfver .. (hans) uppsyn. Öberg Son. 207 (1905). —
Spalt M 1754 band 17, 1945