Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MYSTAGOG mys1tagå4g, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. mystagog, eng. o. fr. mystagogue; av lat. mystagogus, av gr. μυσταγωγός, av μύστης (se MYST) o. ἀγωγός, ledande, till ἄγειν, leda (jfr PEDAGOG)]
1) rel.-hist. person som gm sin undervisning ger nödig förberedelse för invigning i en mysteriekult. ConvLex. (1823). Förd i Elevsis’ lunder / Af helig mystagog. Wirsén Sång. 108 (1884).
2) oeg. o. bildl., om person som förkunnar ngn vishetslära l. filosofi, i sht av mera exklusiv l. svärmisk art. Polyfem III. 24: 2 (1811). Den rysk-tyska kvinnliga mystagogen. SvD(A) 1933, nr 256, s. 6 (om madame Blavatsky).

 

Spalt M 1752 band 17, 1945

Webbansvarig