Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURIATISK, adj.
Etymologi
[jfr t. muriatisch, eng. muriatic, fr. muriatique; av lat. muriaticus, inlagd i saltlake, avledn. av muria (se MURIAT)]
(†) som utgör l. innehåller (en) klorid; saltsyrad. Dalin (1871). — särsk.
a) i sådana uttr. som muriatiskt vatten o. d., som innehåller (en större mängd) koksalt. TLäk. 1835, s. 355. Bergstrand Geol. 45 (1868; om mineralkällor).
b) i uttr. muriatiskt pulver, tändmedel (för krutladdningar o. d.) utgörande en blandning av kaliumklorat, kol o. svavel. Dalin (1871). UB 4: 648 (1873).

 

Spalt M 1618 band 17, 1945

Webbansvarig