Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MURIAT, n.; best. -et; pl. = l. -er.
Etymologi
[jfr t. muriat, eng. o. fr. muriate; till lat. muria, saltlake, av omstritt urspr.]
(†) kem. salt av saltsyra, klorid. Koksalter (muriater). Gadolin InlChem. 82 (1798). WoJ (1891).

 

Spalt M 1618 band 17, 1945

Webbansvarig