| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MUMMA mum3a2, sbst.1, oböjl.
(mindre br.) mums (se d. o. II 2); med mer l. mindre adjektivisk (resp. adverbiell) bet., i sådana uttr. som det var l. smakade mumma. Blanche FlStadsg. 163 (1847; bildl.). Det smakte, förbaska mej, mumma, / min lilla beskedliga gumma! Karlfeldt Vildm. 34 (1895). En (vin-)sort, som vi säkert skulle tycka vara ”mumma”. Bergdahl Antip. 138 (1906).
Spalt M 1558 band 17, 1945