Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORION mωr1iω4n l. mor1– l. må1-, äv. med fr. uttal, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -er; förr äv. MORIAN, sbst.3, r. l. m.
Ordformer
(-an 1888. -on 1855 osv.)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. morion, trol. av korrupt lat. morion, felaktig form för mormorìon i äldre utgåvor av Plinius Naturalis historìa]
miner. svart (l. svartbrun) bärgkristall; mörk röktopas. Åstrand (1855). Morionen .. är mörkbrun till nära svart. UB 3: 259 (1873). Gertz o. Grönwall Min. 32 (1923).

 

Spalt M 1386 band 17, 1945

Webbansvarig