Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MORIN mωri4n l. mo- l. må-, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. morin, fr. morine, avledn. av lat. morus, mullbärsträd (se MORBÄR); gulvedsträdet, varur morin erhålles, hänfördes tidigare till släktet Morus Tourn.]
i sht färg. o. kem. (i luften gulnande) ämne som utgör den viktigaste beståndsdelen i gulholts o. som användes vid gul- l. brunfärgning av garn, tyger o. d. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 285. VaruhbTulltaxa 1: 174 (1931).
Ssg: MORIN-GARVSYRA~020. kem. aromatisk keton som förekommer jämte morin i gulholts. Keyser Kemien 3: 136 (1876).

 

Spalt M 1385 band 17, 1945

Webbansvarig