Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MORFIN morfi4n, n. (Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 242, osv.) l. r. l. m. (Hygiea 1839, s. 95, osv.); best. -et l. -en.
i färglösa, bittert smakande prismor kristalliserande alkaloid som är den viktigaste beståndsdelen i opium o. som i liten dosis värkar smärtstillande l. sömngivande, i större l. upprepade doser förlamande på nervsystemet; äv. allmännare, om smärtstillande l. sömngivande medel som utgöres av olika morfinsalter, i sht saltsyrat morfin. Saltsyrat, ättiksyrat morfin (kem.), om resp. syrors morfinsalter. Berzelius ÅrsbVetA 1821, s. 118. Varje kväll ge vi .. (den sårade) ett par streck morfin både med hänsyn till honom själv och oss andra. Larsson Borring Uppr. 192 (1930). 3NF (1931; om saltsyrat morfin). — särsk. bildl. Der porsen ensam vakar / Och sprutar sin morfin. Strindberg Dikt. 7 (1883; om porsens dövande lukt).
-DOS l. -DOSIS. SjukvHelsov. 2: 157 (1889). —
-FÖRGIFTNING. förgiftning gm enstaka (större) morfindos (akut morfinförgiftning) l. gm vanemässigt upprepade morfindoser (kronisk morfinförgiftning). FörhLäkS 1873, s. 91. Wretlind Läk. 9—10: 49 (1901). —
-GRUPP(EN). sammanfattande benämning på de i opium ingående alkaloiderna morfin, kodein o. tebain; motsatt: papaveringrupp(en). Euler Växtk. 1: 184 (1907). —
-HUNGER. karakteristiskt symtom hos morfinist, bestående i livligt begär efter morfin, så snart eftervärkningarna av föregående dosis inställa sig (i form av trötthet, oro o. svaghetskänsla); förr äv. närmande sig bet.: morfinism. Uhrström Hemläk. (1880). Wigert PsykSj. 1: 45 (1924). —
-INJEKTION. = -insprutning. Hygiea 1877, s. 119. särsk. bildl. Det nya lånet till Österrike var en morfininjektion, som ger lindring blott för tillfället. SvD(A) 1932, nr 181, s. 4. —
-LÖSNING. konkret: lösning av morfin l. morfinsalt (i vatten, sprit o. d.). FörhLäkS 1872, s. 101. —
-MISSBRUK~02 l. ~20. —
-SPRUTA, r. l. f. avsedd för morfininsprutningar; äv. allmännare, om liten spruta (rymmande omkr. en kubikcentimeter) avsedd för insprutning av läkemedelslösningar i allm., Pravaz’ spruta. Munthe Nap. 21 (1885). 2NF (1913; om Pravaz’ spruta). —
-TABLETT. SFS 1914, s. 249.
MORFINIST104, m.||ig. person som har till (sjuklig) vana att (ständigt) använda morfin; person som lider av kronisk morfinförgiftning. Sundén (1887). SjukvHelsov. 2: 157 (1889).
Spalt M 1360 band 17, 1945