Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONGOL moŋgω4l, stundom 4l, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(mongol 1781 osv. mungal 1761)
Etymologi
[jfr d. mongol, t. mongole, eng. o. fr. mongol; av mongoliskt urspr.]
1) manlig individ av den folkgrupp som bebor Mongoliet o. vissa andra delar av Asien; i pl. äv. utan avseende på kön. SvMerc. 6: 602 (1761). Mongoliet och mitt liv bland mongolerna. Larson (1929; boktitel).
2) manlig individ tillhörande den mongoliska rasen; i pl. äv. utan avseende på kön. Mongoler (bo) i östra och en stor del af mellersta Asien, vestra Sibirien och nordligaste Europa. Svensén Jord. 106 (1884).
Ssgr: (2) MONGOL-FLÄCK. (i fackspr.) blåaktig hudfläck vid nedersta ändan av ryggen som ofta förekommer hos nyfödda barn av den mongoliska rasen. Fennia XXXXIX. 4: 287 (1929).
(1) -HORD. jfr hord, sbst. 1. Rydberg KultFörel. 6: 525 (1888). Djingis-khan och hans mongolhorder. Grimberg VärldH 7: 187 (1936).
(1) -JURT l. -JURTA. bostad hos mongoliska nomadfolk. Ymer 1935, s. 133.
(1) -KAN, m. jfr kan, sbst.1 Rydberg KultFörel. 6: 524 (1888).
(2) -VECK. (i fackspr.) veckbildning på övre ögonlocket, karakteristisk för den mongoliska rasen. 2NF 15: 1190 (1911).
(2) -ÖGA. (i fackspr.) öga karakteristiskt för den mongoliska rasen. Fennia XXXIII. 5: 20 (1913). Sneda mongolögon. Nordenstreng EurMänRas. 249 (1917).
Avledn.: MONGOLID104, m.||ig. (i fackspr.) till 1, 2, = mongoloid, sbst. 1. Sundevall ÅrsbVetA 1845—50, s. 46. Indiska Mongolider. Retzius EthnolSkr. 239 (1860).
MONGOLID104, adj. (i fackspr.) till 1, 2, = mongoloid, adj. 1. Mongolida stammar. Backman MännRas. 357 (1935).
MONGOLISERA, v., -ing. till 1, 2: göra (ett folk o. d.) till mongoler, sätta mongolisk prägel på (ett folk l. ett land o. d.). TurForskn. 7: 50 (1919). Mongoliseringen av Asien. Backman MännRas. 102 (1935).
MONGOLISK, adj. (mongolisk 1781 osv. mungalisk 1761)
1) till 1: som har avseende på l. tillhör l. härstammar från mongolerna l. Mongoliet. SvMerc. 6: 604 (1761). Djurberg GeogrUngd. 351 (1781). Reuter DjurgSkildr. 39 (1903).
2) till 2: karakteristisk för l. tillhörande den människoras vartill mongolerna m. fl. folk höra; särsk.
a) om anletsdrag l. kroppsbeskaffenhet o. d. Stiernstolpe Arndt 3: 174 (1808). Mongoliskt sneda ögon. Mellin Nov. 3: 566 (1840, 1867). Almquist VärldH 1: 182 (1927).
b) i uttr. (den) mongoliska rasen o. d., om den människoras till vilken mongolerna o. en mängd andra, i sht asiatiska folk höra, kännetecknad bl. a. av gulaktig hy, utstående kindknotor o. sneda ögon, gula rasen (se gul, adj. 1 e α). Fries ÅrsbVetA 1832, s. 5. BonnierKL 8: 519 (1926).
MONGOLISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f. till 1.
1) mongolisk kvinna.
2) det till den ural-altaiska språkstammen hörande språk som talas av mongolerna. Thomée Grube 2: 105 (1873).
MONGOLISM104, r. [jfr eng. mongolism] med. medfödd rubbning i utvecklingen, hos barn yttrande sig bl. a. däri att anletsdragen erinra om den mongoliska rasen. FörhLäkS 1913, s. 254.
MONGOLOID1004 l. 01—, m.||ig.
1) (i fackspr.) till 1, 2: person tillhörande en ras som är besläktad med l. liknar mongolerna. Ymer 1909, s. 239.
2) med. person som lider av mongoloid idioti (se mongoloid, adj. 2). FörhLäkS 1913, s. 255.
MONGOLOID1004 l. 01—, adj.
1) (i fackspr.) till 1, 2, om folk l. ras: som liknar l. är besläktad med mongolerna; om anletsdrag o. d.: som erinrar om den mongoliska rasen. JmtFmT 2: 215 (1901). De mongoloida folken. 2NF 2: 173 (1904). Ett och annat mongoloit drag kan möjligen framträda hos lapparna. Fennia XXXXIX. 4: 287 (1929).
2) med. i uttr. mongoloid idioti, idioti vid vilken anletsdragen erinra om den mongoliska rasen; jfr mongolism. GbgLäkSF 1905, s. 19.

 

Spalt M 1307 band 17, 1945

Webbansvarig