Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MONARKIST mon1arkis4t l. må1– l. mω1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -arch-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. monarchist, fr. monarchiste; avledn. av MONARK o. MONARKI]
anhängare av monarkiskt styrelsesätt, särsk. av konstitutionell monarki; jfr ROJALIST. LittT 1797, s. 252. Ahrenberg Männ. 5: 132 (1910)
Ssg: MONARKIST-ORGAN. tidning som för monarkisternas talan. GHT 1895, nr 222, s. 2.
Avledn.: MONARKISTISK, adj. Björkman (1889). Ett monarkistiskt lynne. Heidenstam Tank. 14 (1896, 1899).

 

Spalt M 1306 band 17, 1945

Webbansvarig