Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MOLEST moläs4t l. må- l. mω-, r. l. m. (Scherping Cober 2: 269 (1737) osv.) ((†) n. UpplDomb., VDAkt. 1662, nr 20); best. -en.
Etymologi
[jfr d. molest, t. molesten, pl., eng. molest; av fr. moleste, av lat. molestia (se MOLESTIE)]
1) (†) trakasserande; ofredande. Arfvidh (skall) med sitt molest affstå. UpplDomb. 4: 85 (1638). Med skickeligit upförande och utan någons molest. DA 1771, nr 200, s. 2.
2) (†) skada, men, förfång; intrång i ens rättigheter; äv. om påläggande av skatt o. d. Stiernman Com. 2: 386 (1644). (De) förmehna sigh lida stordt förfångh och Molest uthi deras wälfångne uhrmintelige ägendomb. AktsamlKungsådreinst. 184 (1685). Hyttelagerne .. hafwa .. sig .. betingat, at hädan efter för widare molest och beswär af större afgift .. blifwa förskonte. Bergv. 1: 349 (1686). — jfr KRIGS-MOLEST.
3) (numera knappast br.) i allmännare o. avbleknad bet.: obehag; besvär, omak. OxBr. 12: 477 (1641). Tack för det at du vil möta oss. Gör det dig ingen molest (så osv.). Berzelius Brev 13: 163 (1830). Att få en varm tröja på kroppen, deri ligger föga molest. Runeberg ESkr. 2: 119 (c. 1850). Det gör mig mycken molest. Cannelin (1921).

 

Spalt M 1280 band 17, 1945

Webbansvarig