Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MNEMOTEKNIK mnem1ωtekni4k l. mne1-, l. -mo- l. -må-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. mnemotechnik, eng. mnemotechnics, pl., fr. mnémotechnie; av gr. μνημο-, till μνήμων, som minns (se MNEMONIK), o. –τεχνία, till τέχνη, konst (se TEKNIK)]
psykol. konsten att (ofta på ett rent mekaniskt sätt med tillhjälp av tillfälliga l. konstlade associationer) inprägla ngt i minnet, minneskonst. UpsLäkF 1869—70, s. 351. Larsson Psyk. 35 (1910).
Avledn.: MNEMOTEKNIKER10400, m.||ig. person med mycket stor färdighet i mnemoteknik. NVexjöBl. 1852, nr 4, s. 3. Herrlin Minnet 324 (1909). —
MNEMOTEKNISK1040, adj. som hör till l. har avseende på mnemoteknik(en). Hellberg Samtida 4: 142 (1871). Mnemotekniska hjälpmedel. NordT 1881, s. 266.

 

Spalt M 1193 band 17, 1945

Webbansvarig