Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MJÄK mjä4k, sbst.1, förr äv. MEK, n.
Ordformer
(mek 1756. mjek 1913. mjäk 1934)
Etymologi
[sv. dial. mjäk, mek, motsv. d. dial. mjæg; vbalsbst. till MJÄKA, v.1]
(vard.) klemighet, pjosk, ”flep”; undfallenhet. Flep och mek det ges intet i mitt hus. Amman 49 (1756). Våra stora kungar voro kärva herrar och fördrogo intet mjäk. GHT 1926, nr 80, s. 12. Gud sig förbarme vilket mjäk med sanning och rätt. Därs. 1934, nr 71, s. 13.
Ssg: MJÄK-UNGE. (†) klemigt, mjäkigt barn. (Amman) ska framfostra mig häliga barn, å inga mekungar. Amman 49 (1756).

 

Spalt M 1147 band 17, 1945

Webbansvarig