Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MINERARE mine4rare, i Sveal. äv. 0302, m., om djur m. l. r.; best. -en l. -n; pl. =.
Ordformer
(-erare 1635 osv. -erer 1649 (: Minerer Capitenen)—1689)
Etymologi
[jfr d. minerer, t. minierer; vbalsbst. till MINERA. — Jfr MINÖR]
person resp. djur som minerar.
1) (mera tillf.) motsv. MINERA 1. Schultze Ordb. 3102 (c. 1755). Brunius Metr. 68 (1836).
2) zool. o. bot. motsv. MINERA 2, om vissa larver som göra mingångar i blad o. d. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 34. De nykläckta larverna (av hagtornsspinnmalen) leva som minerare .. inuti de unga bladen på hagtorn eller äpple och göra i dessa små blåsminor, som (osv.). NatLiv 130 (1927). jfr BLAD-, EK(E)BLADS-MINERARE.
3) (förr) bef. motsv. MINERA 3 a. RP 5: 93 (1635). Backman Dickens Pickw. 2: 78 (1871; i bild).
Ssgr (i allm. till 2; i sht zool. o. bot.): MINERAR- l. MINERARE-FLUGOR, pl. sammanfattande benämning på ett antal flugarter vilkas larver göra mingångar i blad. 4Brehm 13: 519 (1930). SvUppslB (1934). —
-INSEKT~20 l. ~02. insekt vars larver göra mingångar i blad l. barr. 3NF (1931). —
(3) -KAPTEN. (förr) mil. kapten (vid artilleriet) särskilt utbildad i minerkonsten. KlädkamRSthm 1649 A, nr 269. —
(3) -KONST. (förr) minerkonst. Dahlberg Dagb. 39 (c. 1660; uppl. 1912). —
-LARV. jfr -insekt. SkogsvT 1912, Fackupps. s. 34. —
-MAL. jfr -insekt. UppsPraktEntom. 13: 59 (1903).

 

Spalt M 1006 band 17, 1944

Webbansvarig