Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MIDD, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[sv. dial. midd, r. l. f.; avledn. av det germ. adj. som föreligger i bl. a. fsv. miþer, mellerst (se MID-); jfr MIDJA, MITT, sbst.]
(†) mitt, mittparti. Montan Segl. 4 (1787). Köl-underlopp mätes till längden långs trädets midd. ReglVirkeslefv. 1825, § 11.

 

Spalt M 913 band 17, 1944

Webbansvarig