Publicerad 1944   Lämna synpunkter
METYLEN met1yle4n l. me1-, n.; best. -et.
Ordformer
(förr äv. med fransk stavning)
Etymologi
[jfr t. methylen, eng. methylene; av fr. méthylène; bildat av gr. μέϑυ, vin, o. ὕλη, trä]
kem. tvåvärd kolväteradikal. Keyser Kemien 3: 157 (1876). Metylen .., den tvåvärda radikalen CH2 =. SvUppslB (1934). jfr Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 375. —
Ssgr: METYLEN-BLÅ-FÄRGNING. Retzius Sicil. 10 (1892; om färgning av anatomiska preparat).
Ssg: metylen-blå-färgnings-metod(en). biol. metod för studiet av vissa oxidationsreduktionsprocesser i biologiska system, grundad på vissa enzymsystems förmåga att överföra väte från vissa ämnen till metylenblått. 3NF 23: 127 (1937). —
-BLÅTT, n. kem. visst tjärfärgämne som utgöres av ett mörkblått till rödbrunt pulver o. bl. a. användes till färgning av bomull o. mikroskopiska preparat samt (vid det s. k. reduktasprovet) för påvisande av bakterier i mjölk. (Ekenberg o.) Landin (1893). —
-GRÅTT, n. visst tjärfärgämne som användes för färgning av vissa tygstoffer. 2UB 8: 524 (1900). —
-GRÖNT, n. visst färgämne som erhålles gm nitrering av metylenblått. Kjellin (1927). —
-KLORID. färglös, kloroformluktande, giftig vätska som erhålles gm invärkan av klor på metan l. metylklorid. SFS 1917, s. 2322. —
-VIOLETT, n. visst tjärfärgämne som användes för färgning av vissa tygstoffer. 2UB 8: 513 (1900).

 

Spalt M 905 band 17, 1944

Webbansvarig