Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENSAL- mänsa3l~, äv. MENSALIE- mänsa3lie~.
Ordformer
(-al- 1723 osv. -alie- 1898)
Etymologi
[jfr t. mensal-, eng. mensal, adj.; av lat. mensalis (se MENSALER); formen mensalie- gm anslutning till MENSALIER]
i ssgr som beteckna jordegendom o. d. som anslagits till prästerskapets underhåll.
Ssgr (kam.): A: MENSAL-BONDE. (mera tillf.) bonde på mensalhemman. Branting Förf. 2: 495 (1829; möjl. efter handl. fr. 1681). —
-GODS. [jfr t. mensalgut] (föga br.) jfr -hemman samt gods 6. Palmblad Norige 257 (1846). Ekbohrn (1904). —
-HEMMAN. om hemman som (under medeltiden) anvisats till underhåll åt sockenprästerna (jämte prästgårdarna); särsk. i fråga om förh. i de tidigare till Danmark hörande landskapen. PH 1: 418 (1723). Branting Förf. 2: 496 (1829; möjl. efter handl. fr. 1681). Brilioth SvKyrkKunsk. 121 (1933). —
-JORD. jfr -hemman samt jord 5. 2NF (1912). —
-LÄGENHET~002, äv. ~200. (mensalie-) jfr -hemman. BtRiksdP 1898, I. 1: nr 54, s. 31.
B (föga br.): MENSALIE-LÄGENHET, se A.

 

Spalt M 800 band 17, 1944

Webbansvarig