Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENNONIT men1oni4t l. män1-, l. -å- l. -ω-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. mennonit, eng. o. fr. mennonite; till Menno Simonis’ namn (se nedan)]
rel.-hist. anhängare av den anabaptistiska riktning som grundades av den tyske teologen Menno Simonis († omkr. 1560). Dalin Arg. 1: 139 (1733, 1754). (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 507 (1837). FFS 1931, s. 125.
Ssg (rel.-hist.): MENNONIT-SAMFUND~02, äv. ~20. 2NF 23: 1290 (1916).
Avledn. (rel.-hist.): MENNONITISK, adj. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 508 (1837). Mennonitiska åskådningar i fråga om barndop, ed och krigstjänst. 3NF 2: 854 (1924).

 

Spalt M 800 band 17, 1944

Webbansvarig