Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MENE TEKEL me4ne te4kel l. MENETEKEL me1nete4kel, n.
Ordformer
(förr äv. mene thekel)
Etymologi
[jfr t. mene tekel, menetekel, eng. menetekel; ytterst av aram. mene’ mene’ teke’l ufarsi’n, enl. Dan. 5: 25 ff. de varnande ord som den babyloniske konungen Belsassar såg skrivas på en vägg av en osynlig hand vid ett gästabud o. som tolkades som ett förebud om det babyloniska rikets snara fall]
varnande förebud, varning för kommande olycka, olycksvarning. Strindberg NRik. 11 (1882). Han står ju där borta som ett menetekel. Högberg Vred. 3: 43 (1906). För huvudstadens del borde sådana planer vara en varning, ett menetekel. SvD(A) 1932, nr 200, s. 4.

 

Spalt M 783 band 17, 1944

Webbansvarig