Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MELLERTIDIG, adj.
Etymologi
[jfr d. midlertidig; avledn. av MELLERTID (se EMELLERTID)]
(†) (avsedd att vara) gällande l. rådande under mellantiden l. tills vidare; tillfällig; provisorisk, interimistisk, temporär. Orsaken till .. (motionens) mellertidiga framgång. Samtiden 1871, s. 226. En .. mellertidig anordning. Carlson Hist. 4: 153 (1875). Ehuru utnämning till extraordinarie professorsplatser, i följd af anslagets mellertidiga natur, icke kunnat ega rum. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 1, Bil. 7, s. 16. Carlson Hist. 6: 32 (1881).

 

Spalt M 748 band 17, 1944

Webbansvarig