Publicerad 1944   Lämna synpunkter
MELISM melis4m, r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. melisma; av gr. μέλισμα, sång, melodi]
mus. melodisk utsmyckning i vokalmusik gm att flera toner sjungas på samma stavelse o. d. Gnosspelius Choralfr. 11 (1880). Hellerström Liturg. 331 (1932).
Avledn.: MELISMATISK, adj. [jfr t. melismatisch, eng. melismatic] mus. om vokalmusik: försedd med melism(er); motsatt: syllabisk. Mankell Lb. 95 (1835). Hellerström Liturg. 331 (1932).

 

Spalt M 717 band 17, 1944

Webbansvarig