| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MEFITISK mefi4tisk, adj.; adv. -T.
(i fackspr.) om ånga, gas o. d.: som är förorenad i sht av skadliga l. stinkande ämnen; om luft äv.: som saknar syre, kvävande; äv. om lukt o. d.: stinkande, kvävande. Björnståhl Resa 1: 302 (1771). Mephitisk säges om luft, då dess syrgashalt är förlorad, och djur dö deri och eld slocknar. Berzelius Kemi 3: 267 (1818). Luften är outhärdligt kvävande av allehanda mefitiska dunster. DN(A) 1933, nr 224, s. 5. — särsk. i utvidgad anv.: som avsöndrar skadliga l. illaluktande gaser o. d. Varma mefitiska källor. Frey 1844, s. 18.
Spalt M 697 band 17, 1943