| Publicerad 1943 | Lämna synpunkter |
MED, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 4, 6 c) -VANDRARE. (i vitter stil) utom tillf. bl. bildl., särsk. om ngns nästa l. medmänniska (varvid jordelivet uppfattas ss. en vandring). PErici Musæus 5: 273 b (1582). Dina medvandrare i jemmerdalen. Hedenstierna Kaleid. 16 (1884). SvD(A) 1930, nr 349, s. 7. —
(I 3, 6) -VARANDE, p. adj. (†) som är med; som deltager (i ngt). HovförtärSthm 1694 A, s. 1408. HSH 7: 280 (c. 1800). —
(I 6 c) -VARELSE. (i sht i vitter stil) om varelse i förh. till annan varelse (som är hennes samtida l. som hon kommer i beröring med o. d.); vanl. liktydigt med: medmänniska. De sinom tusende af mina arma medvarelser, som ej äro födde till annan arfvedel, än slafveri. Ekmanson Sterne 2: 30 (1791). Våra medvarelser, djuren. Heidenstam Dag. 70 (1909). —
(I 3, 6) -VARO. (numera bl. i vitter stil l. utpräglat skriftspr., tillf.) handlingen att vara med (o. deltaga i ngt); äv. övergående i bet.: existens, befintlighet. VDAkt. 1783, nr 351. Han kan vara mycket brottslig genom sin medvaro i detta onda sällskap. Almqvist Ekols. 3: 320 (1847). Wrangel Dikten 14 (1912). —
(I 9) -VATTEN. (numera föga br.) i sht sjöt. medström. Broman Glys. 3: 682 (c. 1740). Sjöstedt Västafr. 410 (1904). —
(I 6 c) -VETA. [fsv. mädhvita (CodUps. C 20 1: 140)] (†)
2) [jfr medvetande, sbst. 2] allmännare: ha kännedom om l. veta (ngt); vara medveten om (ngt), veta med sig. Elgström (o. Ingelgren) 214 (1810). Medveta sig stå på ett .. heligt rum. 2SAH 10: 267 (1822). särsk. i p. pf. medvetad i adjektivisk anv., om sak: som ngn är medveten om, medveten. En medvetad Sannings qval. LBÄ 14—15: 3 (1798).
Spalt M 687 band 17, 1943