Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MEDIA me4dia, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Lundell (1893) osv.), stundom -er (Aurén Ljudl. 43 (1869), Ekbohrn (1904)). Anm. Stundom förekommer den lat. pl.-formen mediæ. WoJ (1891). 3NF 2: 112 (1923).
Etymologi
[jfr t. o. eng. media; efter lat. litteræ mediæ, eg.: de mellersta bokstäverna (jfr MEDIUM); ljudgruppen var i det grekiska ljudsystemet placerad mellan tenues o. aspiratæ]
språkv. var särskild av de (tonande l. tonlösa) ”slappa” l. ”icke spända” explosivorna b, d, g (motsatt: p, t, k). Richert Ljudlag. 22 (1863). Noreen VS 1: 368 (1905).
Ssg (språkv.): MEDIA-GEMINATA. om långt b-, d- l. g-ljud. Om de germanska mediageminatorna, med särskild hänsyn till de nordiska språken. Friesen (1897; boktitel). Några anmärkningar om de nordiska verben med mediageminata. Hellquist (1908; boktitel).

 

Spalt M 647 band 17, 1943

Webbansvarig