Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARUFLERA mar1ufle4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(äv. marouflera)
Etymologi
[av fr. maroufler, till maroufle, ett slags klister; av okänt urspr.]
konst. fastsätta med klister o. d. (en på duk utförd målning) på annan duk, på muryta l. trä o. d. Pauli Konstn. 208 (1913). 3NF (1930).

 

Spalt M 380 band 17, 1943

Webbansvarig