Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARTA mar3ta2 l. 40, f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(äv. martha)
Etymologi
[av MARTA, namn på en i evangelierna omnämnd kvinna, som i olikhet med sin syster Maria företrädesvis ägnade sig åt de husliga bestyren, då Jesus besökte deras hem]
1) i uttr. Martas bekymmer o. d., med syftning på Luk. 10: 41, om jordiska, i sht husliga bekymmer o. omsorger. Ekbohrn (1868). Därpå lade domicellan från sig Martas bekymmer, som hon burit med fryntlig min. Högberg Vred. 2: 154 (1906). jfr: Sedan kan jag, lugn och nöjd, / Äfven Marthas omsorg bära. Ps. 1819, 368: 3.
2) (mera tillf.) om kvinna som ägnar sig åt husliga bestyr o. d. Sara Wennerberg (1846) hos Wennerberg Bref 1: 149. Jag är Marta för tillfället. Cavallin Kipling Gadsby 134 (1897).
3) (i Finl.) om kvinna som är medlem av en martaförening. Estlander 11ÅrtFinl. 3: 62 (1923).
Ssgr: A: MARTA-BEKYMMER, se B.
(jfr 3) -FÖRENING(EN). om den år 1899 i Finl. stiftade kvinnoföreningen ”Martha” för social o. ekonomisk upplysningsvärksamhet bland kvinnor; äv. på några ställen i Sv. ss. namn på husmodersförening. Estlander 11ÅrtFinl. 3: 62 (1923). SvUppslB (1934).
B: (jfr 1) MARTAS-BEKYMMER. (marta- 1932. martas- 1703 osv.) Iag måste tillijka med hela familien draga Marthas bekymret i Sterbhuset. Bark Bref 1: 68 (1703). Husmodern förlorade sig i sina marthasbekymmer. Stiernstedt Sneck. 279 (1924).

 

Spalt M 372 band 17, 1943

Webbansvarig