Publicerad 1943   Lämna synpunkter
MARR, n.; best. -et.
Etymologi
[vbalsbst. till MARRA]
(i Finl., vard.)
1) till MARRA 2: gnat. FRuneberg (1859) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 273.
2) till MARRA 3: molande värk; i ssgn TAND-MARR.

 

Spalt M 357 band 17, 1943

Webbansvarig