Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MARGINAL mar1gina4l, äv. -ji-, adj.
Etymologi
[jfr eng. o. fr. marginal; av nylat. marginalis, adj. till lat. margo, kant, rand (se MARG, sbst.1). — Jfr MARGINAL, sbst.]
(i fackspr.) som befinner sig l. bildas i l. vid l. utgår från osv. kanten av ngt, kant-, rand-, sido-. Elfva (plåtar) på hvardera sidan (av ryggskölden hos vissa sköldpaddor kallas) de marginala. Sundström Huxeley 175 (1874). Marginala .. isälvar (som rinna längs kanten av en glaciär). Frödin VJämtlGeol. 161 (1913). — särsk.
a) språkvet. om språkljud.
α) [i anslutning till nylat. margo ss. benämning på övre framtändernas underkant] som uttalas med tungspetsen vid övre framtändernas underkant. NF (1886). Landsm. 1911, s. 241.
β) (mindre br.) lateral (se d. o. I c). Noreen VS 1: 377 (1905).
b) (i fackspr.) bildl.: som ligger på gränsen, gräns- (se GRÄNS 2). 2NF 19: 515 (1913). (Sannolikt) eggas sparandet, i samma mån räntan stiger: det marginala l. gränstillskottet af kapital lockas fram. Därs. 24: 65 (1916).
Ssgr: MARGINAL-MOSSE. i sht bot. mosse vars tuvor äro samlade till ett tämligen sammanhängande bälte omkring en central kärryta, randmosse. SvGeogrÅb. 1930, s. 118. —
-PLÅT.
1) skeppsb. plåt (i fartygets längdriktning) som i sidled begränsar ett fartygs dubbelbotten. TT 1902, M. s. 63.
2) zool. om var o. en av de plåtar som sitta längs kanten av en sköldpaddas ryggsköld, kantplåt. VetAH 1839, s. 195. —
-ÅS. i sht geogr. ås avsatt framför randen av en glaciär (under dess avsmältning), randås. Fennia 36: 255 (1915). SvUppslB 21: 810 (1934).

 

Spalt M 303 band 16, 1942

Webbansvarig