Publicerad 1942   Lämna synpunkter
MANKILL maŋkil4, ngn gg 40 (mannki´ll Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er (AB 1845, nr 221, s. 4, osv.) l. -ar; förr äv. MANKILLER, r. l. m.
Ordformer
(-il 1889. -ill 1845 osv. -iller, sg. 1853—1911)
Etymologi
[av eng. mankiller, mandråpare, till man, man (se MAN, sbst.2), o. kill, döda. Bortfallet av ändelsen -er torde bero på att denna uppfattats ss. pl.-ändelse]
(i sht i fråga om ä. l. utländska förh.) ett slags dagg l. batong bestående av en böjlig käpp med en blyklump innesluten i ena ändan. AB 1845, nr 221, s. 4 (sannol. om mankill apterad till paraply). Vinterbl. 1853, s. 141. 3NF (1930).
Ssg: MANKILL-BEVÄPNAD, p. adj.

 

Spalt M 255 band 16, 1942

Webbansvarig